vildblomma i process

finputsar

2011-12-31T07:35:00.007+01:00

Ibland är det svårast att finputsa.
Det låter så summativt och indikerar att resultatet måste bli fint.
Jag försöker sanningsputsa. Få min gestaltning och min uppsats att likna den verklighet jag vill förmedla. Jag har sållat bort en bild och har de två ansiktsbilderna kvar. Den tredje var inte viktig för resultatet. Den var fin.

På väg till pedagogen har jag gått förbi Marit av Anne-Karin Furunes.
Jag gillar Marit. Hon blir en tydlig referens där hon tittar på mig från sin plats mellan Nefertiti, där jag förr brukade dansa på nätterna, och Pedagogen, där jag spenderat så många dagar med att lära och ifrågasätta.

Mina ungar är inte Marit, jag kan inte förstora upp dem och hänga dem på en stor vägg. Det handlar mer om att ha dem nära betraktaren än att ge dem stort utrymme.
Den stora platsen har de tagit genom att utåtagera.
Jag vill ge dem den lilla platsen. I gemenskapen. Den platsen de aldrig fick.

På frågan om de fick vara med och samspela i skolan svarade en av eleverna i min studie:

”Vi hade mycket grupparbeten i skolan, fast jag fick inte jobba med någon annan för att jag förstörde. Jag fick inte ens åka med på klassresan fast jag hade hjälp till att samla ihop pengarna”.

Nu behöver de göras en plats där de kan få vara nära, få vara med. Speglas i.

Jag har fastnat för formatet 40x60. Det blir nära och bra. Jag har valt ett papper som är ganska blankt och en upplösning som är hyfsat kornig. Jag vill ha med mig lite material från skolmiljön. En liten nypa whiteboard och en liten skvätt av de korniga väggtapeterna som bäst suger åt sig smuts.

Inför avslutningen av min slutgestaltning har jag inte lika mycket separationsångest som jag brukar ha. Detta blir min verklighet nu. Verkligheten som varit så påtaglig. För mig och för studenterna. Välkommen till verkligheten, som en av eleverna alltid säger när han berättar om sin skolbakgrund. På andra sidan examen är den kvar, och jag är välkommen.

Kill you´re text-darling

2011-12-20T21:31:00.004+01:00

Jag skriver, och skriver, och sållar.
Det är Kill you´re text-darling.
Jag har svårt att lita på att jag gör rätt. Känns som att jag har terapeutiska samtal med alla jag möter om skrivprocesser.

Har kartlagt när jag skriver som mest effektivt och det har visat sig vara vid fem på morgonen. Då är jag för trött för att vara självkrititsk. Så jag skriver några timmar på morgonen och sen redigerar jag och skriver om några timmar på eftermiddagen.
Varje dag, sju dagar i veckan. Jag har svårt att skriva aktivt åtta timmar om dagen. Det blir bättre om jag håller jämnt antal timmar varje dag istället.
I fredags slängde jag plånboken i tidningsåtervinningen på gården vid sex på morgonen, fast det insåg jag inte förrän sex på kvällen. Den låg kvar!

Mitt skrivfokus har inverkan på övrigt liv. Det är rätt gött att vara i skrivbubblan. Fast läskigt och skumt.
Ska ta en rejäl sovmorgon när skrivdelen är klar.

När det kommer till gestaltningsdelen så lutar det åt blankt fotopapper. Jag ser min spegelbild i det blanka som lätt blir flottigt och tummat. Jag vill att vi ser oss i eleverna. Det är inte vi & dom

vad hur och varför

2011-12-10T06:54:00.010+01:00

I min gestaltning har jag utforskat huruvida elever som inte nått målen i grundskolans ämnen har upplevt att skolan haft ett relationellt eller kategoriskt perspektiv.
Utifrån vilket perspektiv skolan har präglas de insatser som görs för eleven. I korthet kan det beskrivas såhär (Atterström, H. & Persson, R):
Om man har ett kategoriskt perspektiv ser man elever med svårigheter. Svårigheterna är bundna till individen, gärna medfödda (den eviga jakten på diagnoser) och insatserna är kortsiktiga. I de specialpedagogiska insatser som (förhoppningsvis) görs fokuserar man på eleven.

Om man antar ett relationellt perspektiv ser man elever i svårigheter. Svårigheterna uppstår i undervisningsmiljön och de företeelser eleven möter. Man fokuserar de specialpedagogiksa insatserna på eleven, läraren och miljön och insatserna är långsiktiga.

Jag tror att vi påverkas mycket av hur man blir sedd, och om man blir sedd, och varför man blir sedd. De olika perspektiven präglar elevernas självbild.

Jag har gjort en fältstudie där jag genom kvalitativa undersökningar och deltagande observation har studerat ett antal elever inom min målgrupp, intervjuat pedagoger, rektorer och vårdnadshavare.

Under processen har jag i elevgrupp jobbat fram en idé till en skola för alla, där skolan i detta fallet har varit målgruppsanpassad för de elever som deltagit i arbetet. Vi har ändrat funktioner för möbler och hjälpmedel och köpt nya möbler, kurslitteratur och hjälpmedel.
Vi har bytt namn på lektioner och tillsammans letat relevans i olika kursplaner. Vi har spelat spel, gjort musik och haft mycket samtal om värdegrund och självbild. Vi har skrattat mer än jag hade magmuskler till.
Nyckelord för den delen av gestaltningen har varit mod, uppriktighet, jag, vi och utanförskap.
Resultatet har blivit en plats att vara på som man vill vara på.

Min egen del under processen har varit att skapa en bild av deras upplevelser från skolan de gått på tidigare. Hur ser de sig och hur sågs det på. Det kategoriska perspektivet har präglat deras självbild. De har inte fått se fel i miljön utan de har tillskrivits problemen. Jag har fokuserat en del på material i skolmiljön. På platser där exkluderade elever har placerats. På sönderslagna detaljer som ingår i alla skolors inredning. Hål i dörrar, buckliga element, krossade rutor.....
Vi har tittat på hur miljön har blivit ett med våra kroppar. Buckliga knogar, sneda fingrar, ärr.
Som ofta har jag i slutet av gestaltningsprocessen fått skala ner. Det är inte längre viktigt att ta med ett element och projicera ansikten på för att visa hur eleven känner. Jag blir övertydlig om jag tar med en dörr och gör till ram för ett porträtt. Jag är tacksam över handledning, utan den hade jag inte nått hit. Jag är tacksam över mina elevers deltagande, utan dem hade det inte blivit på riktigt.

Slutresultatet är tre bilder.

Jag har gjort mitt arbete för att jag under min skolgång, min utbildning och min yrkeserfarenhet har varit ständigt ifrågasättande av elevperspektivet som i regel alltid har varit kategorisk, och bedömningen alltid summativ. Personligen har haft hyfsade möjligheter att läsa de sociala koder och prestera enligt en traditionell, behavioristisk, men jag har mått dåligt av det. Jag har skaffat mig ytkunskaper utan att samspela med andra och hämtat kunskap utanför skolan. Jag har haft stöd hemifrån och mod ingjutet i mig. Men det är inte alla förunnat. Först när jag började på HDK fick jag ( i skolvärlden) se och bli sedd utifrån mig, processen och miljön. Ett samspel.

Idag har jag ett jobb där den kultur och den kunskapssyn som jag har med mig, hemifrån, teoretiskt och praktiskt från HDK är grundläggande. Det är i praktiken. Jag kan jobba utifrån elever och tillsammans med elever i en process som välkomnas av övriga pedagoger. Det är värdefullt och det gör att det blir förankrat.
Jag har under min utbildning gått från vrede och frustration till framtidstro. Jag besitter kunskapen jag behöver idag och referenserna som förankrar. En stor kunskap jag bär med mig är att jag aldrig kan bli lärd, jag måste alltid kunna mer, fördjupa mig och gå vidare. Jag går bäst i sällskap av elever och kollegor... i dialog och samspel.

Är alla goda ting tre?

2011-12-05T21:07:00.002+01:00

Jag funderar på en eventuell trea och i så fall känns over head som en typisk artefakt från den föråldrade skolan. Stressen i att hinna skriva av. lärarens stress över att tappa sidor och manus. En over head som projicerar en trasig bild. Ögonbilden. Jag hyser även en värme för apparaten. Vi har ett par som vi dammat av och använder som ljusbord när vi skissar tatueringar. Och projicerar bilder när vi vill måla stort av det lilla. Det är en fin maskin när den får utrymme. Det kan bli en god trea.

Vad är skola?

2011-12-04T06:22:00.006+01:00

Under arbetet har mycket handlat om känslor både i det stora och det lilla. I dåtid och i nutid.
Löpande under mitt arbete med att försöka förmedla känslan om hur det känns att inte "passa in" och hur man har blivit sedd har jag tillsammans med elever försökt hitta ett sätt att i det lilla, lokala påverka den fysiska skolan till att bli en plats för alla. Det hade varit omöjligt för mig att riva i det gamla utan att arbeta med lösningar för nuet och framtiden.

Vi har burit saker, flyttat om, bytt plats och ändrat syfte. I vissa fall har stolar har bytts mot tvåtusentalets "sittpuffar", rum har fått teman, individuella studieplaner har utökats med egenformulerade ämnen. Vi är inte färdiga än, men vi trivs bättre och alla har varit delaktiga.

Då eleverna i projektet har passerat åldern för skolplikt har vi tagit avstamp i Förordningen om läroplan för gymnasieskolan (SKOLFS:2011:144)
Jag har utifrån intressen hos den enskilda skissat på kursupplägg som kan kopplas från elevens lust till lärande, kartlagt drivkrafter och hittat ingångar som har plats i kursplaner. De har fått välja, något som var svårare än väntat. De har fått välja allt och det är den enda läxa jag har gett. Välj själv!

Jag har fokuserat på skolans uppdrag enligt SKOLFS 2011:144:

"Huvuduppgiften för gymnasieskolan är att förmedla kunskaper och skapa förutsättningar för att eleverna ska tillägna sig och utveckla kunskaper. Utbildningen ska främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor, som aktivt deltar i och utvecklar yrkes- och samhällslivet. Den ska bidra till elevernas allsidiga utveckling.

Skolan har uppgiften att till eleverna överföra värden, förmedla kunskaper och förbereda dem för att arbeta och verka i samhället. Skolan ska förmedla sådana mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensramen i samhället och som utgår från grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som alla omfattas av. Eleverna ska också kunna orientera sig i en komplex verklighet med stort informationsflöde och snabb förändringstakt. Deras förmåga att finna, tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktig. Eleverna ska träna sig att tänka kritiskt, att granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ. På så vis närmar sig eleverna ett vetenskapligt sätt att tänka och arbeta."

Jag tror vi närmar oss att vara en skola med något för alla, en skola som påverkas och influeras av alla.

Min gestaltning börjar även den bli mer konkret. Jag har gått vidare med hur jag kan skildra sammanväxten av eleven och miljön. Alla artefakter, all miljö har denna vecka känts för konkret för att "bara" ha på bild. Jag vill lyfta med den. Jag ville inte riktigt stanna upp i Photoshop utan ville ha mer skoltypiska medel. Valet föll på over-head och projektor. Jag har fotat elever (och lärare) och projicerat på miljön. Men jag finner det otillräckligt i nuläget att skildra miljön platt. Miljön är för viktig. Det är i den vi i skolan ska hitta lösningar, det är den som är fel och aldrig eleven. Men det är där skolan i stort misslyckas.

Två för mig viktiga konstnärer har dykt upp i huvudet i veckan -
Marcel Duchamp, det känns oerhört relevant att inta en polemisk inställning till skola och dadaismens ställningstagande gällande konst och kultur bör appliceras på vårt sätt att förhålla oss till skolan. Vad är skola? Jag vill hitta svar med varje unge.

Fountain - egen bild

Och Silja Puranen

Worlds strongest man 2007 (http://www.elisanet.fi/silja.puranen/sgu_sivu2.htm)

Siljas fokus och material är oerhört viktiga för mig. På Siljas hemsida beskriver hon sitt arbete:

"The focus of my works is in the unforeseen process of life and the contrast between reality and the commonly accepted ideals in life. What do we (or others) expect our life to be and what are the chances of those who do not meet the norms? What happens when we lose control?"
källa: http://www.elisanet.fi/silja.puranen/siljapresentation.html

Vår förutfattade syn på andra, hur man ska vara, hur man ska passa in måste raderas från skolvärlden. Tillsammans ska vi vara så att alla får sin okränkbara rätt att existera.

Så jag har lyft ut lite autentisk miljö från skolor.

Jag är lite stressad över att det är två objekt. Jag är dålig på jämna antal. Ett eller tre...gärna sju. I nuläget är det två.
För att bevara anonymiteten hos mina elever har min modiga lärarkollega Johanna agerat utifrån elevernas minnesbilder av sin skolgång, tillsammans med mina elever och i en skolsal. Det blev bilder som talar tydligt för mig, förhoppningsvis även för andra.

Mitt nästa steg är att montera foton på miljön. Min första tanke var trycka upp fototapet och sätta på, men elever hamnar i regel bakom och får titta igenom om de ska få se vad som finns utanför utanförskapet. Så nu trycker jag upp bilder att sätta bakom glaset och bakom dörren.
Mina bildval är:

Men som alltid....tre. Så nu brottas jag med val om vilka samtidigt som jag letar efter en eventuell miljösak till.
Troligtvis blir det bild ett till hålet i dörren och bild tre bakom den krossade rutan. Det är nog bra om jag får träna på jämna antal men det känns konstigt. Då jag känner mig befriad från skissångest efter att skissat i svarta boken kanske jag kan komma vidare mot mindre numerära tvångstankar om jag stannar vid två. Budskapet och det att miljön är äkta är viktigare, men synpunkter mottages med glädje!

28 november

2011-11-28T21:16:00.006+01:00

Veckan har börjat med buller, brak och lite hosta. Jag har fått tips om Eva Hild (tack Linda!). Just mitt referensletande ligger lite efter. Inte när det kommer till text, men just inom den konstnärliga världen.
Jag har funderat en hel del på vad jag vill fota. Jag vill behålla det anonyma men ändå förmedla känslan av den trasiga miljöns inverkan på eleven. Hur de blir ett, eller hur eleven går sönder av att kategoriseras.
Då jag vill få med synen av att eleven är just ett nummer i statistiken och fråntas möjligheten att utveckla sin identitet i samspel med andra tänker jag att eleven på bilden är utan ansikte. Bakifrånbild med luva uppdragen över huvudet och kanske någon bild framifrån men med luvan över huvudet och ansiktet tonat.
Det visar också på min svårighet att förmedla min process helt synligt då så mycket är sekretessbelagt, och det är den klädsel som är mest typisk för ungdomar generellt.

Det är även ett skydd att inte visa ansiktet, och ett avståndstagande som blir tydligt. Den bild som jag vill åt, den jag ser framför mig nu är en ryggtavla likt mannen i mitten på bilden men i skolmiljö och med ett hål i ryggen, ett hål från väggen.

Jag har lyssnat mycket på musik under arbetets gång. En grupp jag lyssnat mycket på är Kartellen (bilden ovan). Musik som var ny för mig tidigare. Utanförskapet tilltalar många som ändå inte varit välkomna in.

Jag har berörts av samtalen kring HighWons låtar, särskilt från hjärtat. Alla har vi några som har lämnat, och det finns en vacker samhörighet hos de som fann varandra där de lämnats, utanför.

Veckans fokus blir att fota, att hitta bilden utan att falla i klyschorna jag försöker akta mig för. Plats, miljö...... känns fint att det är handledning imorgon!

Ett med miljön

2011-11-24T19:37:00.008+01:00

En upplevelse jag har fått i min förstudie är att eleverna upplever sig som ett med miljön, den dåliga miljön. De har präglats och stämplats som ett hål i väggen. Felet har lagts hos dem, antingen genom direkt skuldbeläggande eller att man från skolan formulerat att man inte kunnat tillgodose elevens behov.

I min studie av miljöer har jag känt eleverna som kvarlevor i form av trasiga element eller hål i väggar. I skrivna budskap eller kvarlämnade föremål. De finns kvar i tomheten.
Hur går jag vidare med det.... Jag vill gestalta hur de flyter samman och präglar varandra, Hur skolans mentalitet av att "det sitter i väggarna" går in i killarna och tjejerna. Så mitt huvudspår nu blir att blanda dessa. Jag tar anonymiserade kort på elever och redigerar in miljön i deras kroppar. Ofta beskrivs "skötsamma" elever som änglar. Istället för vingar på ryggen har min målgrupp hål efter skolans stövelsparkar, de har inte fått vistas i en miljö där det växer. Jag återkommer alltid till Ikaros på något sätt. Jag vill ge näring och jordmån att växa i och det får aldrig vara för sent. Jag orkar inte med den mentaliteten.

Dagens skiss handlar om dörrar, låsta, trasiga och öppningar i min gestaltning. Det är ganska befriat att fulskissa, snabbt och kravlöst.

Här är lite bilder från dagens evakuerade skolbyggnad. Fokus idag var mer helhetskänslan och det sterila.Och här är ett nytt användningsområde för skärmar.

Jag har beställt Ylva Spånberger Weitz avhandling ”Ungas erfarenheter av skola, samhällsvård och vuxenblivande. En studie av fem livsberättelser”. Tror att den kan ge mig lite input...

23 november

2011-11-23T19:44:00.015+01:00

Det känns murket att ha missat en handledning. Jag hade en naiv förhoppning att hinna vara med på delar av gårdagen men det sprack.

Jag har befunnit mig i hörn de senaste dagarna. Utforskat känslan att vara bortvänd och inåtvänd. Satt upp skärmar och vänt mig mot väggen. Avsaknaden av intryck gjorde ett starkt sådant. Jag har gott om erfarenhet från min skolgång att motas ut, avvisas och bli placerad i utrymmen där jag inte skulle störa. Starkt är minnet av musikläraren som tryckte in mig i en garderob som inte kunde öppnas inifrån. Lukten, träväggarna och plastmattan. Det är ett minne med triumf för han mötte motstånd den dagen jag hade min bandspelare med mig i väskan med rec-knappen intryckt.
- In i garderoben med dig din rödhåriga jävel! räckte gott som underlag för en omplacering.
Hade jag tagit den matchen utan modet och stödet mina föräldrar berikat mig med... troligtvis inte. Alla har inte samma förutsättningar.

Jag har de två senaste dagarna fokuserat på material i miljön (utöver den verksamhet i projektet som inte går att kommunicera här). Plastmattorna, elementen, väggarna och budskapen. Ett trasigt element säger mycket.

Jag tänker gå vidare med att se vad jag hittar i miljöer. Igår och idag har jag utforskat en byggnad. Jag håller mig ren från "fotandet" och knäpper bara av bilder i nuläget för att inte begränsa mig. Jag har blivit oerhört insnöad på motiven i det trasiga. Det abstrakta i formen av det som talar tydligt.
Imorgon ska jag ta mig an en annan skola. Jag fokuserar på utrymmen som fungerat mest som förvaring snarare än förmedling.

Jag ska ge mig ut på jakt efter referenser som inte är i bokform. Min syster tipsade mig om filmen The War on Kids så det blir kvällens film. Tar gärna emot tips på konst som utforskar ytor eller hål.

Delar av dagens fotoskörd följer nedan, den första bildens form och struktur tilltalar mig mycket. Jag undrar hur jag kan använda mig av det som bildats i hålet. Jag har lekt med tanken att avgjuta det, men jag vill inte fylla det talande tomrummet.

22 november

2011-11-22T21:14:00.002+01:00

21 november

2011-11-21T21:18:00.002+01:00

In utero

2011-11-19T14:58:00.004+01:00

Jag undrar om jag är klok samtidigt som jag känner att jag är på rätt väg. Jag ska försöka förmedla veckans tankar och arbete och hålla en röd tråd i det. Men tråden är ganska upptrasslad just nu.

Min kartläggning känns klar. Jag har en bra bild av hur en stor grupp elever upplevde sin skolgång. Jag vet att det finns tusen brister och att även goda intentioner drunknar i maskineriet som tuggar på, år efter år med en drivkraft som går ut på att eleverna är desamma, det är bara tiden som förändras. Där ligger ett stort grundfel.
Albin som gick i klass 7c år 1993 är inte samma människa som Hugo som går i 7c år 2011, eller Elin som är tvilling med Emil i 7c. Att skolan generellt ser på eleverna utifrån ett kategoriskt perspektiv och stressas mot mål som gör att de missar bildningsuppdraget. Det vet jag. Men vad gör jag åt det?

Under min studietid på snart sex år har jag försökt förändra inifrån. Inuti mig och inuti min verksamhet. Jag har känt mig uppgiven mer än många gånger. Jag har med skam undervisat den integrerade eleven i korridoren, där han längtansfullt har stirrat ut genom fönstret och tittat på det slitna fotbollsmålen, medan hans klasskamrater har suttit på andra sidan väggen och tragglat glosor för att nå kursmål. Det har känts skit bitvis.

Som människa har jag hittat rätt. Jag är förankrad med kraftig rot i de teorier jag vill förmedla. Jag har getts modet att implemetera teori och praktik, pedagogik och didaktik, jag är ödmjuk och hoppfull inför det faktum att jag aldrig kan lära mig allt. Jag lär för livet.

Jag är tacksam över att ha haft handledare som gett mig verktyg och trott på mina ideér, och på min förmåga att förverkliga det jag tagit mig för. Jag är tacksam över att ha arbetskamrater som har välkomnat mig och ställt sig öppna för mitt sätt att se på lärande.

I mitt examensarbete får jag input och uppdrag av ett antal fantastiska individer. Det hjälper mig att inte fastna i min bubbla, utan förankrar mig bättre i verkligheten. Men just nu känner jag mig ändå helt förvirrad och förvissad.

Denna veckan har jag pratat mycket om med människor som med mod har gett sin historia, men också sina svar på vad de behövde.
Vi har hittat nya arbetsfunktioner för artefakter inom skolans sfär som tidigare varit förknippade med ångest och stigmatisering. Skärmar, anslagstavlor, opedagogiska hjälpmedel. Jag har köpt in kurslitteratur som inte fått vara i pappersform. Modeller, instruktionsfilmer, serietidningar och spel.
Vi har gjort om instruktionsfilmer till förvrängda monsterklipp och fråntagit informatören makten.
Vi har smygit runt i en ödelagd skolbyggnad och fått känna den samhörighet man bara upplever när man är kall, rädd och nästan säker på att det finns spöken. Jag ser hela tiden vackra foton jag kan ta, och starka känslor att förmedla genom att göra det fula fint men jag vill inte det. Samtidigt drivs jag av lusten att få till det perfekta fotot. Men den kommunala skolan är inte fin i sitt bemötande av elever i behov av särskilt stöd. Särskilt inte de som inte haft möjlighet att bli ett med de sociala koderna som regerar.
Jag lutar nu åt en installation. Att bygga upp ett avskärmad studieplats lik de som integrerade elever får leva i. En av det slaget som ofta står i en skamvrå. Så tänker jag nu.

Igår när jag gjorde om saker och målade svart och utanför kanterna sa en av ungdomarna - "Du är fan inte klok Åsa, men det är bra". Det värmde.

I övrigt kan jag glatt konstatera att jag kan skissa i min skissbok tillsammans med Leonard. Han sitter med sin egen numera.

18 november

2011-11-18T22:23:00.002+01:00

17 november

2011-11-17T20:01:00.002+01:00

Skärmen flyttar ut

2011-11-16T18:47:00.002+01:00

Skissboken

2011-11-15T18:33:00.003+01:00

Under dagens handledning stod det klart att jag har dokumentationsproblem. Jag kan inte i bloggen förmedla vissa delar av processen då jag befinner mig i en miljö som inte får fotograferas. Det är bara det jag kan bära med mig som kan visas upp och blir för formativt. Att bara textförmedla känns för stramt och oinbjudande.

Det gick även upp för mig under samtalen att jag har duckat för ett ouppklarat stressmoment. Jag trodde att jag hade fått med element från alla mina tidigare processer i detta sista, men jag har haft selektivt minne.
Det första processverktyget vi använde oss av var för mig det värsta. SKISSBOKEN. Som jag våndades över min svarta bok. Jag sköt upp, rev ut, skyllde ifrån mig och försökte dagligen hitta anledningar att slippa ifrån.
Jag är inte över det än.

På dagens handledning var logg och blogg ett omtalat ämne. Jag älskar den process och utmaning det innebär att publicera min process. Dels för att det tydliggör för mig själv, dels för att jag kan vara aktiv i andras process och bidra med handledning när behovet kommer upp, och till stor del för att den tvingar mig att följa upp mina idéer och uppslag som jag får och publicerar utan eftertanke.

Så det gör jag nu. Jag beslutar mig för att bjuda in min nemesis skissboken till min gestaltning. Jag kommer härmed att i en svart skissbok göra minst en skiss av min process per arbetsdag och sen lägga upp skissen på bloggen. Jag får inte göra fem på en söndag och sen kasta upp, utan en om dagen.
Jag är redan trött på mig för att jag fattat detta beslut och jag kommer känna självförakt imorgon när jag ska börja. Troligtvis kommer jag vara ordförande i min egen fem i tolv-rörelse när jag lidande tar itu med det innan jag ska sova. För jag kommer sannolikt att skjuta upp det.
Stärkt av mitt mod lovar jag härmed att inte använda mig av något program som ingår i Adobes Creative Suite i mitt skissande, utan det blir helt baserat på det material som finns i mitt pennfack.

Nu är stressfaktorn hög och påtaglig igen, känns underbart att vara tillbaka på HDK.
Bungyjump är överflödigt och oerhört 1990.

Luktkonst

2011-11-15T17:28:00.002+01:00

Konstnärinnan vars namn jag glömde är Sissela Tola.
Länk från hennes utställning på Louisiana finns här

bildanalys av staden

2011-11-15T15:30:00.002+01:00

Bilden vi talade om på handledningen -
Jag hittar inte artikeln i sin helhet, men bilden är tagen från ett reportage i GP där man tittade närmare på Länsmansgården. Bland annat ingick en intervju med familjen på bilden. Reportern har tagit sig tid att prata med personerna, men fotografen hade bråttom?
Uppmärksammar man verkligen Svartemosses vackra miljö?
Eller att familjen har en fikastund i solen?
Att flickan har sina finaste kalaskläder på sig?
Att mamman av omtanke försöker rädda picknicken från att blåsa bort?
Att pappan plockar upp godsaker ur folkhemspåsen från IKEA?
Eller ser man en storm som tornar upp sig?

2011-11-12T19:23:00.003+01:00

Examensarbetet har grott och pyrt som en ständig tanke det senaste året. Ingången har varit ganska självklar. Det har varit tankar runt en skola för alla, och hur det självklara inte speglar den generella skolvärld som exkluderar bort det unika i en likformad miljö.

Länge låg idéfasen vid att gestalta olika förutsättningar för att ta emot monologisk undervisning, hur man får orden att fastna utan samspel. Jag tänkte mig att jag skulle fota människor i olika åldrar med text på kroppen, synliggöra hur mycket som fastnade. Utsuddad text och stora luckor, eller perfekta rader över hela människan. Barn med väl valda ord som mamma, pappa, lampa....

Det är typiskt för mig att göra projekt färdiga i huvudet, på så sätt blir jag ofta färdig innan jag har börjat, vilket i sig blir en drivkraft att ta mig an något nytt. Så även med orden på kropparna.

En solig vårdag gick jag på Konshallen med en elev, och där stod en fantastisk skulptur som satte en bild på mina tankar och jag kände mig redo att gå vidare.

Kim Simonsson

Under sommaren och hösten har mina tankar mer hamnat i miljön. Hur skolan tillskriver eleven problem istället för att anpassa skolan efter elevens behov.
Jag har bestämt mig för att arbeta med elevers egna minnesbilder och upplevelser. Hur presenterades miljön och fick de vara delaktiga.
Blev de inkluderade?

Promemoria #1

2011-11-08T19:35:00.002+01:00

Inledning

Jag vill med mitt examensarbete studera och utforska hur elever som inte nått grundskolans mål för gymnasiebehörighet har upplevt om, och hur deras skolgång har anpassats efter deras förutsättningar och behov.

Enligt Lgr 11 skall hänsyn” tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns också olika vägar att nå målet. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla” (s. 9)

Min erfarenhet av att arbeta med elever i behov av särskilt stöd, och som har eller har haft svårt att läsa skolans oskrivna sociala koder, är att de har betraktats och behandlats utifrån ett kategoriskt perspektiv (Persson, 2008) där de tillskrivits problemen istället för att ha fått en skolmiljö anpassad utifrån deras behov.

Syfte

Jag vill med mitt arbete ge röst åt elever som har hörts, men inte lyssnats på. Som inte har nått de mål som satts för deras åldershomogena årkurser, mål som inte förankrats hos eleverna. Elever som inte knäckt de sociala koderna utan ställts utanför och tillskrivits problemen i en monologisk undervisningskultur. Jag vill ta reda på om de upplever att skolan har sett på dem utifrån ett kategoriskt eller relationellt perspektiv (Persson, 2008).

I sin bok Det flerstämmiga klassrummet (1995) skriver Dysthe att ”var och en måste konstruera eller bygga upp sina egna kunskapsstrukturer när han eller hon ska lära sig något - det går inte att överta eller kopiera andras kunskaper. Kunskap är inte något som statiskt kan överföras från lärare till elev, utan den byggs upp i samspel mellan individer” (s. 46).

Metod

Jag har utifrån kvalitativa intervjuer gjort ett urval av elever. De underlag som ligger till grund för mitt arbete är intervjuer med elever, pedagogiska utredningar och åtgärdsplaner. Jag har kartlagt elevernas tidigare skolgång och får ta del av deras nuvarande skolsituation. I dagsläget är det två elever som jag fokuserar på, men yttre faktorer kan påverka så att vi i slutskedet blir färre, eller att vi får in fler elever i det gestaltande arbetet.

Jag avser att tillsammans med eleverna utforska deras minnen och upplevelser av skolan, och hur de upplevde att man såg på dem. Då dessa individer har kartlagts, utretts och exkluderats tillräckligt i sitt liv är det viktigt att det är deras tolkning som blir grunden till min gestaltning, och min förhoppning är att vi ska kunna väva samman våra gestaltningar till en helhet. Min uppgift blir att presentera en slutprodukt men processen blir gemensam.

Till vårt förfogande har vi en hyfsad musikstudio, kameror, filmkamera, videoredigering, blandade material för måleri och skiss samt en ödelagd skolbyggnad.

Dysthe, Olga (1996) Det flerstämmiga klassrummet. Lund: Studentlitteratur.
Persson, Bengt. (2008). Elevers olikheter och specialpedagogisk kunskap. Stockholm: Liber
Utbildningsdepartementet. (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr 11). Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Examensarbete

2011-11-06T18:46:00.004+01:00

Jag har tittat i backspegeln för att hitta ouppklarade processer inför den sista anhalten. Fina minnen och lite tårar av nostalgi har gjort mig sällskap. Det ouppklarade har blivit pågående processer som jag behöver hålla aktiva när jag ska ta mig an konsten att vara lärare.
En kost som bäst beskrivs av Sven-Eric Liedman i hans bok Hets. En konstart inte mindre viktig än en läkares. Liedman beskriver lärarens konst med att ”den viktigaste egenskapen hos honom eller henne är att väcka hungern efter just dessa kunskaper hos andra. Däri ligger konsten”. (s 22)

Upp till kampen fortsätter!

2011-05-01T18:07:00.001+02:00

2011-03-26T21:50:00.003+01:00

”I heard them say the revolution won’t be televised

Al Jazeera proved them wrong
Twitter has them paralyzed.” Omar Offendum

2011-03-06T22:37:00.001+01:00

Exit Through The Gift Shop

2011-03-01T17:29:00.000+01:00

2010-11-22T22:15:00.000+01:00

القدس Jerusalem ירושלים

2010-11-10T07:32:00.003+01:00

Nu är det tid, nu är den här...
Jerusalem av Elisabeth Ohlson Wallin

Jag är spänd på utställningen, men även på samtalen. På uppmärksamheten, och jag hoppas det blir bra. Vi behöver påverkar och skakas med kärlek. Retas med omtanke så vi vaknar. Det klarar långt ifrån alla, och det kan inte göras i en rondell. Det kan göras med ett kärleksbudskap och det är Elisabets Ohlson Wallin en mästare på att förmedla. Vi behöver kärlek som en motkraft till hatet som förtäckts med titeln fobi.

Sitter jag inte klistrad på en stol så sitter jag limmad framför bloggen: blogg.varldskulturmuseet.se

Programmet för utställningen:

Samtal:

Samtal: Troende och HBTQ-person - hur funkar det?

Torsdag 11 november kl 18
Ett samtal mellan kristna, muslimska och judiska HBTQ-personer, med avstamp i utställningen Jerusalems bilder. Medverkande:
Elisabeth Ohlson Wallin, utställningens skapare.
Lars Gårdfeldt, präst inom Svenska kyrkan.
Ardeshir Bibakabadi, föreningen Homan för HBTQ-personer med invandrarbakgrund.
Dina Avrahami, fil.dr. och etnicitetsforskare, Stockholms Universitet.
Moderator för samtalet: Berit Larsson, RFSL Göteborg.
Entré: 60 kronor inklusive inträde till Jerusalem.
Arr: RFSL.
Livesänds på blogg.varldskulturmuseet.se.

Samtal: Vart leder texten?
Torsdag 9 december kl 18

Med utgångspunkt i utställningen Jerusalem diskuterar sakkunniga i de abrahamitiska religionerna tro, text och tolkningsbredd. Torah, Bibeln och Koranen, innehåller alla textpartier som talar om straff, om förtryck av kvinnor och som fördömer homosexualitet. Hur ska man hantera det? Är inte fred, kärlek och barmhärtighet överordnade budskap i de tre skrifterna? Kan textpartierna avfärdas, eller tolkas i andra riktningar? Hur hämtar HBTQ-vänlig religiositet stöd i skrifterna? Medverkande:
Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk idéhistoria, Umeå Universitet.
Sebastian Selvén, bakgrund i rabbinska studier, studerar vid Amsterdams universitet.
Hans Leander, doktorand i religionsvetenskap på Göteborgs Universitet och präst
i Svenska kyrkan.
Moderator: Anna Lindman Barsk, programledare SVT.
Entré: 60 kronor.
Livesänds på blogg.varldskulturmuseet.se.

Samtal: Vad får vi? Vad bör vi?

Måndag 13 december kl 13
Vem ansvarar för yttrandefriheten i förhållande till makt, konstens roll och respekt? Vad av allt man får säga och avbilda bör man göra? Varför/varför inte? Är inte konstens roll att utmana gränser? Finns det en skillnad mellan moral och juridik? Bör man göra allt man har laglig rätt att göra? Medverkande:
Elisabeth Ohlson Wallin, konstnär och utställningens skapare.
Annica Karlsson Rixon, konstnär och doktorand i fotografisk gestaltning/tidigare
professor i fotografi, HFF Göteborgs Universitet.
Christian Munthe, professor i praktisk filosofi, Göteborgs Universitet.
Lise Bergh, jurist och generalsekreterare i Svenska Amnesty.
Moderator: Ulrika Knutson, journalist och ordförande i Publicistklubben.
Entré: 60 kronor.
Livesänds på blogg.varldskulturmuseet.se.

Samtal: Måste man välja sida?

Torsdag 16 december kl 18
Människor diskrimineras på grund av såväl kön och sexualitet som religion, etnicitet och hudfärg. Hur ska vi förstå och hantera det, utan att ställa grupper mot varandra?
Religionerna förutspåddes försvinna när världen blev modern. Det har inte hänt.
Religion och religiositet är fortfarande viktiga och starka i världen. Många menar att religionen bör vara en privatsak andra att det inte går att vara religiös bara i det privata. Relationen mellan religion och politik har fått ny aktualitet. Religioner har ofta varit fientligt inställda till homosexualitet. Ett samtal om postsekulära dilemman och intersektionalitet i en global värld ödesfrågor för Europa. Medverkande:
Tiina Rosenberg, professor i genusvetenskap, Lunds universitet.
Zafire Vrba, Queerinstitutet, Göteborg.
Klas Grinell, globaliseringsintendent, Världskulturmuseet.
Moderator: Per Wirtén, författare och skribent, tidigare chefredaktör för Arena.
Entré: 60 kronor.
Livesänds på blogg.varldskulturmuseet.se.

Filmer:

Film: The Bubble (2006) Drama

Söndag 14 november kl 13
Noam är en ung israelisk soldat. En dag när han arbetar träffar han Ashraf, som är palestinier. Tillfälligheter gör att de träffas igen och börjar umgås. Filmen följer en grupp vänner i Tel Aviv. Genom HBTQ-människors, arabers och israelers, mäns och kvinnors perspektiv berättas en annorlunda historia i en annorlunda stad i Mellanöstern. Engelsk text och tal. Längd: 114 min. Regi: Eytan Fox.
Entré: 60 kr för söndagens båda filmer, inklusive entré till Jerusalem.

Film: City of Borders (2009) Dokumentär

I hjärtat av Jerusalem finns nattklubben Shushan, där homosexuella från såväl Israel som Palestina har funnit en fristad. Vi möter några av klubbens besökare som berättar om kampen för värdighet och acceptans. City of Borders visar människor med olika nationaliteter, religioner och sexualitet, som traditionellt setts som fiender. De navigerar på ett minfält av politik, religion och diskriminering för att få leva och älska öppet.
Engelsk text. Längd: 66 min. Regi: Yun Suh.
Entré: 60 kr för söndagens båda filmer, inklusive entré till Jerusalem.

Film: For the Bible Tells Me So (2007) Dokumentär

Söndag 21 november kl 13
Med de heliga kristna texterna som utgångspunkt undersöks konflikter mellan homosexualitet och skrifterna i Bibeln. Med hjälp av personliga berättelser får vi en historisk och samtida inblick i problematiken kring politik, religion och sexualitet i USA idag.
Engelskt tal, otextad. Längd: 95 min. Regi: Daniel G Karslake.
Entré: 60 kr för söndagens båda filmer, inklusive entré till Jerusalem.

Film: Trembling Before G-d (2001) Dokumentär

Söndag 21 november kl 15
Personliga berättelser av ortodoxa judar om dilemman kring att vara homosexuell och samtidigt älska judendom och helighet. Trembling Before G-d handlar om tro, sexualitet, religiös fundamentalism och fördomar. Den visar en stor och varierande grupp av människor där en del är öppna med sin homosexualitet och andra inte. Bland annat får vi möta världens första öppet homosexuelle ortodoxa rabbin. Med ironi och humor, kärlek, kamp och debatt om en tusenårig gammal tradition berättas en historia om religiös identitet och tradition i en modern värld.
Engelsk text och tal. Längd: 95 min. Regi: Sandi Simcha Bukowski.
Entré: 60 kr för söndagens båda filmer, inklusive entré till Jerusalem.

Film: A Jihad for Love (2007) Dokumentär

Söndag 28 november kl 13
Filmad i tolv länder, undersöker A Jihad for Love det globala muslimska samhället och de mer eller mindre gömda liv HBTQ-människor tvingas leva. Med stöd i tolkningar av Koranen tar sig myndigheter rätten att bevaka, fängsla och förfölja homosexuella. För de som migrerar till Europa och västvärlden och antar en ny identitet som öppet homosexuell blir det kanske inte som de tänkt sig som en följd av terroristattackerna i New York, London och Madrid får de åter igen uppleva förföljelse och intensifierad bevakning. I A Jihad for Love får vi följa en kamp för att förena tro och identitet.
Engelsk text och tal. Längd: 81 min. Regi: Parvez Sharma.
Entré: 60 kr för söndagens båda filmer, inklusive entré till Jerusalem.

Film: Sämre än djur (2010) Dokumentär

Söndag 28 november kl 15
Sämre än djur är en dokumentär som handlar om hot, våld och flykt men också om kärlek, hopp och överlevnad. Sverige är ett av världens mest liberala länder för
HBTQ-människor. Homosexuella adopterar, gifter sig och vi har flera regnbågsfestivaler runt om i Sverige. I filmen får vi träffa Mohammad och Cherin och höra deras berättelser om att leva som homosexuella i en hederskultur, i en verklighet bortom Pride-Sverige.
Svensk text och tal. Regi: Oscar Hedin.
Entré: 60 kr för söndagens båda filmer, inklusive entré till Jerusalem.

Normkritik och queerpedagogik

2010-11-01T20:28:00.003+01:00

Lärarutbildningen har stora brister på stora områden.
Enligt RFSL:s undersökning "En utmaning av heteronormen - lärares kunskapsbehov och ansvar inom områdena sexuell läggning och homofobi" anser endast 8% av lärarna anser att deras utbildning har förberett dem för att hantera frågor om sexuell läggning och homofobi, och endast 2% av lärarna får kompetensutveckling om sexuell läggning och homofobi.
Det är under all kritik!

Jag vill tipsa alla om Amnestyakademins utbildning Normkritik och Queerpedagogik.
Kostar 600 för lärare och 300 för studenter. Kursen i Göteborg är den 17 november mellan 13-17 och mer info och anmälan görs här!

Sophie i stan!!

2010-10-29T08:57:00.004+02:00

Imorgon öppnar Hasselblad Center sin utställning med verk av Sophie Calle (som blev årets Hasselbladspristagare). Hurra för Göteborg, och hurra för Sophie!!
Jag tycker riktigt mycket om Sophie Calle, så mycket så jag måste dansa okoreograferat av glädje för att jag ska få se hennes alster. Hon berikar och inspirerar! Det är fint med människor som kan va så snyggt personliga.
Take care of yourself!!!

Trådkonst på sin spets

2010-10-09T10:33:00.004+02:00

Såg Trådkonst på sin spets på Frölunda Kultushus.
Sevärd och smittsam.
Nu vill jag oxå knyppla!
De har workshop söndag 24 oktober och jag måste nog gå.
Jag känner tråden kalla!

Hear, hear Nour!

2010-10-07T10:42:00.003+02:00

Jag aktar mig lite för Newsmill, men Nour satte ribban högt i sin artikel om könsmaktsordning i efterdebatten av filmen Tusen gånger starkare.

Läs artikeln!

Se filmen!

Låna boken!

håll undan dumtuta! kultur är inte underhållning!

2010-09-26T20:19:00.004+02:00

På regeringens hemsida står att Lena Adelsohn Liljeroths ansvarsområden är:
Kultur
Medier
Idrott
Trossamfund
Begravningsverksamhet

För mig står det bortom allt tvivel att hon inte kan särskilja dessa åt alls. Hon gör en kombo.

Det sägs mig att Lena vill byta namn på kultur och kalla det för underhållning. Jag vet inte sanningshalten i det påståendet, men det är ändå tydligt att hon ser det så. Behöver jag ens gå in på vad som får anslag i dagens kultursverige (Göta Kanal 69, Vi hade i alla fall tur med vädret igen). Genom att allt ska vara lattjo och underhållning tar vi även bort all möjlighet till utövande av något annat än just svensk buskis.
Kultur är nämligen inte underhållning och om vi ser att vi har integrationsproblem idag, så går den inte över genom att sondmata alla med Åsa-Nisse. Vi behöver kultur, allas kultur, och mycket mer än den s.k underhållande inhemska kuk-turen.

Medier, det har redan gjorts om till underhållning, senaste skräckexemplet är valvakan. Hur kan man vara så korkad i karamellen att man inte fattar att förlorarna inte är partiledarna.
Det är ju vi som är och lever i demokratin Sverige. Ett tröstbord där man får välja en pocketbok eller lite choklad!! Till vem? För vem? Och från oss!
Och när ungdomar har kopulerat och sjungit utan själ i betal-tv står SVT med öppna armar och kastar dem På spåret.
På nyheterna skiter man i hur många som sköts och våldtogs under helgen, istället tar man in små pikanta inslag från En ding ding värld.
För vi måste ha så roligt hela tiden, så vi inte känner hur det svider i skinnet av den hårda högervinden med kraftig rasistisk frost.

Idrott.... det har hon sålt till Stenbeckskoncernen... eller Vasaloppet är väll kvar, det är ju så roligt och svenskt!

Trossamfund... det verkar hon tro är en prenumerationstjänst på underbyoxor. För med en regering som eldar under islamofobi och som ser konstruerad, kristen sed som något att eftersträva kan man inte tro på något annat än kalsonger.

Begravningsverksamhet - det kan hon, det klarar hon fint. Det är det hon gör med kulturen, medierna, idrotten och tron. När det kommer till döda kroppar finns det frysboxar. Så kan vi skjuta på begravningen tills det passar alla om sju veckor och ingen behöver ta ledigt från jobben de inte har på riktigt.

Så vad kan man göra i och med vårt samhälle, med en regering vars ministrar vill göra oss överflödiga och sysslolösa?
Vi måste ut och agera. Utåtagerat!
Mer kultur i det offentliga rummet, Okonstruerat i det fria.
Låt, syns och säg det ända in i det mediala.
Sparka boll och möts som korpar i spelet.
Tro om ni tror, och tro öppet. Vi vänjer oss.
Och begrav allt tvivel om framtiden. Vi förenas.
Mot det hårda, karga från höger. Över det skeva som får oss att känna oss främmande, tills ingen lämnas, som främling. Vi kan för vi har kultur, allas och mångfasetterad, och i den finns kampen, viljan och hjälpen. Där har vi trösten, glädjen och skräcken. Där har vi varandra, det fina, det utomparlamentariska.
Där tar vi fighten!

Och en hälsning till Lena, -Kultur är inte underhållning, kultur är liv!

Jag är demokratisk socialist

2010-09-15T10:28:00.000+02:00

välj!

2010-09-13T10:14:00.003+02:00

zoe leonard 1992.

Lek är liv

2010-09-06T15:42:00.005+02:00

Barnen leker.

När de leker ekar livets egen låt i deras lekar.

Gäll och yster - eller dystert dov

ljuder den så länge den får lov.

Allt de tror och vet om verkligheten

gör de lek av. Det är märkligheten.

Vuxna tror att lek är tidsfördriv.

De har fel i detta. Lek är liv!!

Kajenn

dark-brown och forrest-green

2010-09-02T20:15:00.003+02:00

Nu går vi all in för Specialpedagogiken. Kittade och klara med varsinn Kånken, dark-brown och forrest-green. Vi har aldrig haft Kånkar förut och det är verkligen fint för ryggen. Man blir nästan tom när den inte sitter på plats. Sanna blev glad när hon hittade ett fack på sidan som verkade forgivet för hennes flaska Kan Jang. Det fick mig att fnissa så jag nästan kissade på mig, vilket fick mig att tänka på vikten av att alltid ha servetter eller toapapper i Kånken.

Specialpedagogik

2010-08-31T20:32:00.003+02:00

Terminstart.... tur att vi e två, tillsammans är man faktiskt mindre ensam.
Trots idogt tjat till kursansvariga kommer vi inte få vara i samma basgrupp "då man genom att välja någon väljer bort någon annan". Det låter ju fint och allt men jag har fan valt sanna mina ord, men jag har inte fullt än, har plats för fler människor utan att behöva lämna någon i klassrummet brevid.
..............meen, jag ska gå till skolan imorgon med positiv inställning och massa entusiasm inför dagens klapplekar...
.................♥

Arabiska mäns mobbade kroppar - inifrån

2010-08-28T16:01:00.005+02:00

Nu är tredje dagen avklarad och det är en dag kvar. Känns bra. Det är ganska mycket att vara assistent åt en treåring som gör en fantastisk insats. Man glömmer ibland, att han verkligen är tre år, inte mer, inte mindre. Man får stå sitt kast när man istället för fotbollsmorsa blivit konstmorsa, och gullungarna är på dag tre så mutade så att det idag till och med ratades choklad.

Det va en bra recension i Expressens scenblogg idag, kul! Det är den värd, och mer därtill!

Arabiska mäns mobbade kroppar

2010-08-24T22:34:00.003+02:00

Idag har vi repat inför föreställningarna som pågår torsdag till söndag.

Utan att avslöja innehållet så måste jag säga att det jag såg är så starkt, så berörande och så oerhört viktigt.

Jag är med i egenskap av förälder till Leonard som är aktivt deltagande i installationen. Jag hoppas att alla som har möjlighet går och ser den, för den är fantastisk!

Tiderna som gäller är torsdag till söndag 13-17, installationen håller på hela tiden. Se den!

Följande text är tagen från hemsidan:

En installation av Mellika Melouani Melani, Bengt Gomér och Daniel Andersson

Attentaten i USA den 11 september 2001 hotade hela västvärlden. Efter bara någon vecka invaderades Afghanistan av USA och ett drygt år senare invaderades även Irak. I juli 2005 placerade en grupp engelsmän sprängladdningar i Londons tunnelbana. Det som skiljde den senare händelsen från den första var att attentatsmännen inte kom utifrån, utan var europeiska medborgare. Man kunde inte längre tala om hotet från utländska terrorister utan började istället tala om ”home grown terrorists”. För att kunna identiﬁera potentiella terrorister skapade EU-kommissionen ett policydokument – radikaliseringsdokumentet – som innehöll riktlinjer för säkerhetspolis, socialtjänst, skola och polis i jakten på presumtiva terrorister.

Projektet utgår ifrån intervjuer samt några dokument som framställer unga muslimer som en internationell hotbild:

- EU-kommissionens dokument KOM (2005) 313 ”Rekrytering till terrorism:faktorer som bidrar till radikalisering med ökat våld” från september 2005.

- FBI, ”The radicalization process: from conversion to jihad” från maj 2006.

- Försvarshögskolans studie ”Hot mot demokrati och värdegrund”, författad av Magnus Ranstorp och Joseﬁne Dos Santos, från januari 2009.

Smide – Kaj Primus
Produktionsassistent – Sarah Degerhammar
Producent – Maria Edwall
Teaterchef - Frida Röhl
Produktion – Teater Tribunalen

inskolning

2010-08-20T21:21:00.003+02:00

Så va vi där tillslut, efter år i kö... men nu e vi mé på celestin freinet.

första inskolningsveckan på Bild och Forms förskola är till ända, och vi älskar´t!

på besök i christinas värld och gamla gravar

2010-08-18T20:10:00.010+02:00

Jag kalasade till Tjörn med familjen på akvarell- och pilane-utflykt.

Andrew Wyeths alster var väl värda ett besök, inte bara för att han har ett fantastiskt sätt att skildra och måla i akvarell, utan även för historien och filmerna om syskonen Olson.

Det var en historieskildring som hade ett djup, och filmen gav tidslinjen en fortsättning framåt, bortanför tavlorna. Fint!

Pilane var magiskt. Vår historia som får samtida besök av såväl skulptur som besökare. Vi traskade runt länge och jag åt massa blåbär och lingon. Fint som snus med granatäppelsmak.

2010-08-13T13:08:00.002+02:00

Det första jag gör när jag kommer till mina föräldrar är att läsa bygdens gratistidning Markbladet. Igår va inget undantag i det fallet. Däremot innehöll tidningen en fantastisk notis, det är inte lika pålitligt, oftast står det mest om handboll och klinkersrea. Nu stod det om gåtor som fått en lösning. Någonstans i min barndoms skogar har Mattias Gunnarsson och Oskar Brobers projekt cell tagit form och väckt avtryck i byn. Det känns riktigt fint! Det behövs där!

kulturkalasar

2010-08-11T10:28:00.003+02:00

Nu börjar en kort men lång jobbsommar gå mot sitt slut. Jag är ganska trött i axlar och hjärta, men även berikad av en mängd märkliga och mänskliga möten. En trött och ganska uttråkad madonna av Oifver har tittat på mig på jobbet, hon är fin och human.

Nu tankar jag upp mig med kulturkalas och kärlek. Det är fint med kalas!

Igår hängde vi mest i Trädgårdsföreningen och åkte karusell, klättrade luftballong och åt glass. Blev lite imrovisationsopera och fina José Gonzales.

Idag tar vi oss vidare genom programpunkterna... ledig och kulturell, på väg mot ingenstans.

Tack Axel för 10 000 välbehövda kronor!

2010-07-08T16:08:00.001+02:00

A of Arabias senaste nyhetsbrev för Konstnärsnämden

2010-06-30T08:39:00.002+02:00

A of arabia öppnar en dörr i Damaskus - Nyhetsbreven för Konstnärsnämden

A of arabia - uncut (bloggen)

Pascale Marthine Tayou - Always all ways

2010-06-21T05:50:00.001+02:00

På malmö konsthall t.o.m 22 augusti. Väl värt upplevelsen! Stort!

Utvärdering av 430 och 440

2010-06-10T17:30:00.005+02:00

Hurra för Lene Hay! Fint att framtiden får henne som lärare!

Så till min utvärering... den har suttit långt inne. Så länge jag inte skrivit den så har jag kunnat klamra mig fast. Fast jag inser ju att jag inte behöver det. Jag vill, men jag klarar mig. Många klasskamrater är mina människor för livet, vi kommer ha tillgång till varandras tillgångar i framtiden. Det har fördjupats under den sista terminen. Vi har verkligen kommit till fasta med att uppmuntra varandra.

Det jag tar med mig som en värdefull smaragd från LBD är just det vackra i att använda verb istället för adjektiv. Det viktiga och fina är att vi målar (processar, producerar, gestaltar), inte att vi har varit duktiga och gjort en fin tavla.

Jag behöver inte känna att jag är duktig eller att jag har rätt, jag behöver utvecklas och lära mig. Det har jag gjort denna terminen, och de tre före den sista.

Jag behövde lära mig att utveckla, att tala i verb, att verbalisera det verkliga med att arbeta processbaserat. Det är jag bättre på nu.

Genom handledning istället för resultatredovisning har jag fått ta lärdom och nya synpunkter. "Learning by doing".

Jag har även uppskattat terminens mer strikta upplägg. Kursplanen är tydlig och det har matchats av lärarlaget. Man kan ställa krav på processbaserat lärande.

Blogga minst en gång i veckan. Ha med något på handledning. Kom på handledning. Handen på blodpumpen så har vi väll alla blivit medvetna om att det finns ett syfte med det. Det visar sig.

Sen är det fanstastiskt att det varit så organiskt med kursplan och studietakt. Vi har fått utgå från oss som individer i fråga av behov av handledning och tid, upplägg. Det är fantastiskt och näst intill omöjligt att hitta någon annanstans.

Tack för det Mattias, Nike och Katti! Ni ser verkligen till de individuella behoven!Så hur går jag vidare från fantastiska LBD och HDK för att svänga mig med förkortningar...
nästa två terminer framöver läser jag specialpedagogik tillsammans med finaste Sanna. Jag förlorade min drabbning med CSN så jag ska leta stipendier och söka privatlån under sommaren, men lösa kommer det gå att göra. Efter det väntar LAU 300 och då återvänder jag till Kristinelundsgatan, gunsten och äran för att göra examensarbete.

Rent gestaltningsmässigt så ska jag jobba vidare med Eva och Dotter av kunskap. Det finns mer att använda. Jag lärde mig att gilla resultatet denna gången. Innan har jag älskat mina processer men nu blev jag dessutom jättenöjd med mina resultat. Både med Did you bring your passport och Dotter av kunskap. Det känns dessutom bra att vara nöjd!

Som nytt projekt så skall jag tolka företeelsen och värdet i Människosonen. Jag är inte klar med kristendomen och kursplanen. Jag vill analysera det och gå in i rollen som Människdottern. Hur och vad som kommer ur det vet jag som tur är inte. Men jag vill se om det går att genomföra Jesus handlingar som kvinna, se hur det hade sett ut. Om fötterna som tvättades och kysstes var en dotters.

Det får gro lite först. Men jag är helt frälst på att fotografera så det kommer jag fortsätta med... och om ni ser någon som korsfäster sig med ett stativ framför sig typ på toppen av Bragebacken så är det inte ställt bortom allt tvivel att det är jag. Knowing by learning!

All kärlek till er alla!

Jag har som ambition att fortsätta blogga, jag saknar ju som bekant filter, och det kommer att läcka ut även här.

Tack för allt, det har varit värdefullt!

tack för en fin dag, en fin termin, en fin tid!

2010-06-02T19:47:00.001+02:00

dotter av kunskap

2010-05-27T22:20:00.002+02:00

så heter min gestaltning. Det satt långt inne. Nu är den ute och imorgon skrivs fotot ut på plottern. Ramen står i skulptursalen och väntar. Inte snirklig eller gammal, men orepig och i guld. På pedagogen får man inte hänga på väggen, det erbjuds fula anslagstavleskärmar. Det vill jag inte ha. Får låna ett staffli av Sofia.
Nu är det nära och nästan klart. På måndag hänger vi upp och på fredag är det snipp, snapp snut med rektortal och tårta.

Här kommer min korta text som skall vara med på pedagogen, den långa är allt man kan läsa här.

Enligt Bibeln döms Eva som konsekvens av att hon ätit av kunskapens träd. "Stor skall jag göra din möda när du är havande,med smärta skall du föda dina barn."
"Hon blev moder till alla som lever" och "människan blev som en av oss, med kunskap om gott och ont."
Genom vår historia och i vår samtid straffas kvinnan som en konsekvens av syndafallet.

Enligt LPO94 skall jag som lärare "förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande
värden som vårt samhällsliv vilar på”. Dessa formuleras som:"Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla.
I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individensfostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande."

Jag tycker inte att den kristna traditionen eller den västerländska humanismen förmedlar dessa värden.
Jag vänder mig mot att verka för en etik och tradition som särbehandlar kvinnor utifrån en fiktion som har som konsekvens att kunskapsinhämtande straffas.
Som kvinna, och dotter av kunskap vägrar jag att låta mig straffas, förminskas och kränkas.
Om Eva ses som moder till allt levande och anledning till att vi idag är upplysta och fria att inhämta kunskap ser jag det som hög tid att hon hyllas för sin gärning.

2010-05-25T23:10:00.003+02:00

Fortfarande... den perfekta är utan glas, med oljemålning i, gärna för liten och helt omöjlig. Jag hade tänkt mig en snirklig ram i guld, men någon sådan för foto har jag inte hittat. Inglasat från second hand är inte rätt och rejält repigt, det jag har hittat hittills i alla fall.
Igår var jag nere i källaren på pedagogens A-hus och kollade på de vice männen. De har den klassiska fotoramen för fina personer, brun med en inre guldkant. Det kan också funka. Imorgon skall jag åka till Hisingen och plöja igenom andrahandsmarknaderna, Hornbach och IKEA. Vill inte ha repigt glas och tänker mig att jag kan köpa något nytt och måla i guld.
Imorgon skall vi träffa Peter för att planera och spika detaljer för utställningen. Känns kul. Hoppas det finns en krok i väggen någonstans. Det blir liksom inte lika bra med en skärm.
Ack, ve och underbara gestaltningsvåndor.

med sokrates som upplysning om konsekvens

2010-05-24T18:00:00.004+02:00

"Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla
människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt
solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta
och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av
kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens
fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande."
Ur LPO94

Jag vill inte förmedla denna vanföreställning om hur världen inte fungerar och på vilka värden människan skall förminskas.
Jag tänker inte göra det heller men jag behöver belysa konsekvensen av vår historias prägel av vår samtid.

I en tid då konsthallar stängs och röster tystas i det offentliga är det än mer viktigt att vi tar samtalen i skolan.

Jag vill belysa vikten av dessa konsekvenser med min gestaltning. Ett arbete som presenteras med en bild.
Med en bild, i en ram, utan tillbehör och tilltugg men med utrymme för tolknig. Min bild tar jag med mig ut i skolan och tänker använda för sokratiska samtal.
I klassrummet, om LPO 94, och historia, och konsekvens, och arvsynd och hela eländet. Som kan bli en evig tillgång om vi tar historian till oss, lär oss av konsekvensen, förlåter det förflutna och enas för framtiden.

separationsångest

2010-05-21T16:35:00.005+02:00

så fin tid tillsammans med alla fina människor...så lite tid kvar.
känns som weaping willows spelar i bakgrunden... och lite jan malmsjö.

men....vänskap, specialpedagogik, fristående kurser och exjobb finns i framtiden. sen ska jag se till att ta mig plats som yrkesarbetande pedagog, jag väntar med spänd förväntan på masspensioneringen.
jag vill inta skolvärlden med en arsenal av nya förhållningssätt präglad av min tid tillsammans med er.
för processen in i framtiden!

2010-05-20T17:31:00.010+02:00

Bara ett havreflarn sitter i skolan och bestämmer sig för att skriva ut prover hemma. Mitt huvud är som sur fil ibland. Hemma va fotopapprena slut, kartongen var tom och jag har ingen att skylla på. Skriva ut på papper blev mindre bra, eller helt enkelt dåligt.
Så det blir en lång bildblogg istället. Förlåt!
Här är vad jag jobbat fram hittills, nu behöver jag hjälp med att sålla, och sen ska jag bearbeta bilderna lite till.

En filmremsa som skall hängas upp på vägg och under tänkte jag mig en liten samling äpplen. Tre bilder i färg, fast ska det vara tre, eller är det jag som är symbolskadad och fast vid tre!?!
Jag tänker att man tar ett fall ibland, men hämtar upp sig igen. Tar till sig mer kunskap, blir upplyst. Uppståndelse...

2010-05-20T08:48:00.005+02:00

Såhär tänker jag nu,

film, nä.

Det var viktigt för min gestaltning att gå igenom "äpplingen". Det gav mig en förförståelse som jag behövde för att gå vidare, men jag vill inte ha med film i min presentation. Syftet är att belysa konsekvenserna och visa på en uppståndelse, på att det finns en framtid med upplysta kvinnor som inte kastar något på varandra och som inte tar någon skit eller står passiva.

Ska eventuellt ha med bildrutor från filmen dock. Jag tänker på gamla stumfilmer, eller super 8. Jag tänker historia, jag vill förmedla historia med filmklippen.

Tyvärr är inte mina tankar och mina färdigheter synkade. Jag går igenom tutorials och försöker behärska det gigantiska photoshop på ett sätt jag inte gjort förut. Det är skillnad på att använda photoshop till att jobba med bilder byggt på vektorgrafik och foton.

Det är kul men det kommer en del ofiltrerat ur munnen på mig.

Filmrutorna är i dålig upplösning men det går att jobba med dem. Vet inte hur de kommer se ut när de printas dock. Jag jobbar på´t. Bilden ovan är en skiss, eller grund, eller idé. Skulle vilja ha bilderna i en lång remsa, som när man kollar på film från rulle, som att man har dragit ut en bit och satt upp, fast i större format. Som från en historielektion när jag gick i oldschool på 80- och 90-talet.

Sen ska jag ha ett eller flera färgfoton som skall vara ramade och tavliga och större.

Efterbilder som visar på vår överlevnad. På att vi står segrande efter den historiska striden OM vi väljer att ta fighten och vägrar huka oss.

om jag vore en hund i Sidney...

2010-05-18T18:36:00.002+02:00

”Music For Dogs”
En ”high-frequency concert” designad för människans bästa vän.
Laurie Anderson och Lou Reed skall hålla en konsert för hundar under Vivid Live Festival i Sidney, enligt festivalens hemsida skall spelningen "förena djur och människa på ett sätt som aldrig tidigare har skådats, med ljud som endast djuren kan höra och förstå."
Följande står att läsa på GAFFA.se:

Paret har under de senaste 10 åren kunnat experimentera med sin terrier Lollabelle.

– Hon gillar mjuka ljud men de får gärna komma med något beat, har Anderson sagt till Sydney Morning Herald.

– Saker med röster och massor av komplicerade avancerade grejer. CHK-CHK-CHK-CHK-chk – såna saker, tillägger hon.

Hon deklarerar även att konserten inte kommer att bjuda på några omedelbara oljud eller skiftande förändringar.

– Vi vill inte att hundarna blir överexalterade, säger Anderson till Sydney Morning Herald.

lite religionshistoria och konsekvenser av syndafallet

2010-05-17T12:16:00.008+02:00

Judendom, kristendom och islam har alla tre skapelseberättelsen gemensamt. De delar samma grundprincip: mannen och kvinnan har skapats av Gud. Deras syn på synden skiljer sig dock åt kraftigt. Det är säkert lite snopet för den som kastat sten utan att ha läst på att den religion inte lägger någon vikt på döma Eva är islam.

I Koranen återges skapelsen på flera ställen. I Koranen 7:19-23 står t.ex:
”(Till Adam sade Gud): ’Adam! Lev nu, du och din hustru, i denna lustgård och ät vad ni önskar (av dess frukter). Men kom inte nära detta träd! Annars kan ni råka i synd.’ Men genom listiga antydningar lät Djävulen dem förstå något som de hade varit omedvetna om, nämligen att de var nakna. Och han sade till dem: ’Er Herre har förbjudit er (att komma nära) detta träd just för att hindra er att bli änglar eller (sådana) väsen som lever för evigt.’ Och han svor och bedyrade för dem: ’Jag är er gode rådgivare (som vill er väl)!’ Så bedrog han dem med sitt listiga tal. Och när de hade smakat av trädets (frukt) blev de medvetna om sin nakenhet och försökte skyla sig med blad från lustgården som de fäste ihop. Men då kallade deras Herre på dem: ’Har Jag inte förbjudit er (att gå nära) detta träd och varnat er för att Djävulen är er svurna fiende?’ De svarade: ’Herre! Vi har gjort oss själva orätt. Om du inte ger oss Din förlåtelse och förbarmar Dig över oss är vi helt visst (för alltid) förlorade.’”

I Koranen läggs lika mycket skuld på Adam som på Eva. Ingenstans åläggs Eva havandeskapssmärtor som straff och hon beskrivs inte som fresterska eller förförereska. Enligt Koranen straffar Gud ingen för någonannans misstag och Gud förlät BÅDE Eva och Adam då de bad Gud om förlåtelse.

Följande står att läsa i bibeln och följs som sanning av judisk och kristen tradition:
Andra Mosebok 4-324. Gud förbjöd dem båda från att äta av det förbjudna trädets frukter. Ormen fick Eva att äta från det och Eva, i sin tur, fick Adam att äta med henne. När Gud tillrättavisade Adam, la denne all skuld på Eva, ”Kvinnan som du har gett mig till att vara med mig, hon gav mig av trädet, så att jag åt”. Följaktligen sa Gud till Eva:
”Jag skall låta dig utstå stor vedermöda, när du blir havande. Med smärta skall du föda dina barn. Men till din man skall din åtrå vara, och han skall råda över dig.”
Till Adam sa Han:
”Eftersom du lyssnade till din hustrus ord och åt av det träd om vilket jag hade befallt dig och sagt: ’Du skall inte äta av det’, därför må marken vara förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar.”

I Gamla och Nya testamenten återkommer kvinnan som syndare upprepade gånger, en konsekvens av arvssynden. "Skriftlärda" män har fortsatt referera till kvinnan som syndare och ond med hänvisning och referens till skapelseberättelsen.

Läs och gråt mina vänner:

” då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som är bojor. Den som behagar Gud kan undkomma henne, men syndaren blir hennes fånge. Se, detta fann jag, säger Predikaren, idet jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman. Något ges, som min själ alltid sökt, men som jag inte har funnit; väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag inte funnit i hela hopen.”
Predikaren 7: 27-29

”Ingen ondska kommer ens i närheten av kvinnans ondska…Synden hade sin början hos en kvinna och tack vare henne måste vi alla dö.”
Ecclesiasticus 25:19, 24

”Till kvinnan gav Han nio förbannelser och döden: bördan av att blöda vid menstruation samt vid förlorandet av oskulden; bördan av graviditet; bördan av barnafödsel; bördan av att ta hand om barnen; hennes huvud är täckt som en sörjandes; hon tar hål i öronen som en som för alltid kommer att vara slav, eller som en slavflicka som tjänar sin husbonde; hon kan inte betros som vittne; och efter allt detta – döden.”
Leonard J. Swidler, Women in Judaism: the Status of Women in Formative Judaism (Metuchen, N.J: Scarecrow Press, 1976) sid. 115.

”Välsignad vare Gud, universums Konung, för att Du inte gjort mig till kvinna”.
”Ära åt Gud som inte skapat mig till hedning. Ära åt Gud som inte skapat mig till kvinna. Ära åt Gud som inte skapat mig dum.”
Judiskortodoxa böner

’’Kvinnan bör i stillhet låta sig undervisas och därvid helt underordna sig.
Däremot kan jag icke tillstädja en kvinna att själv uppträda såsom lärare, ej heller att råda över sin man; fastmer må hon leva i stillhet. Adam blev ju först skapad och sedan Eva.
Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen och förleddes till överträdelse.’’
Timoteus 2:11-14

‘’Vet ni inte att ni alla är en Eva? Guds dom i detta ert kön lever än i denna dag: skulden måste av nödvändighet leva vidare. Ni är Djävulens port: Ni är öppnaren av det förbjudna trädet: Ni är den första som övergav den gudomliga lagen: Ni är hon som övertalade honom som djävulen inte var tapper nog att attackera. Ni förstör så lätt Guds avbild, mannen. Det är er förtjänst att t.o.m. Guds Son måste dö.’’
St. Tertullian

’’Vad är det för skillnad om det är en fru eller en moder, det är fortfarande en Eva, förförerskan som vi måste vara medvetna om finns i varje kvinna....Jag misslyckas med att se vilken nytta kvinnan har för en man, om man bortser från funktionen att bära barnen.’’
Sankt Augustine

’’När det gäller den individuella naturen, så är kvinnan bristfällig och oäkta, då den aktiva kraften i den manliga säden leder åt en perfekt liknelse i det maskulina könet, medan produktionen av kvinnan kommer från en brist i den aktiva kraften eller från någon materiell opasslighet, eller t.o.m. av någon yttre påverkan.’’
Sankt Thomas Aguinas

’’Om de blir trötta eller t.o.m. dör, så gör det ingenting. Låt dem dö under barnafödsel, det är därför de är här.’’
Martin Luther

Källor,
Karen Armstrong ''The Gospel According to Woman''
Nancy van Vuuren ''The Subversion of Women as Practiced by Churches, Witch-Hunters, and Other Sexists''
Dr. Sherif Abdel Azeem "Myten & Verkligheten

Så vad vill jag säga med detta?
Helt enkelt är det som så att om vi tiger i församlingen kära systrar och bröder, då motsäger vi oss inte denna "sanning", och således lever det vidare. Vi bildas till lärare på Pedagogen. Ett nybygge rikt på hylllningar till manlig kunskap. Titta vad som hänger på väggarna och vad salarna av värde heter. Det är ont om systrar och kvinnlig visdom där, och då är det ändå nybyggt, men gammelgubbarna består. Upp på väggen kvinnor!!!
Åsa Vildblomma

frame me

2010-05-14T21:44:00.017+02:00

Det var fint med handledning idag. Och sol. Och samtal till glass om hur det egentligen låg till med pål, anna, lars och masterstudenterna. Det är många teorier som cirkulerar och källor som aldrig sinar.
Konst utan syfte kan verka konstig på ett tomt sätt och således kan verket vara verkningslöst.

Jag jobbar vidare med mina foton, min film och mina bildrutor. Plockar ut frames och ser dem stilla, det tilltalar mig. Gillar mina bilder. Gillar att jag måste se mig tydligare som symbol när det står stilla. Jag är ovan vid att se mig på det viset, men det är högläge att se mig i vitögat nu, för som lärare syns jag, och då räcker det inte att bara kunna höras.
Gjorde ett snabbt utplock av bildrutor men jag är lite blind och mättad just nu.
Ska försöka att inte jobba vidare med bildmaterialet imorgon utan ta en dag att se processen utan produkter.

2010-05-13T20:00:00.002+02:00

Ett utkast långt ifrån en slutprodukt. Vill bara förmedla en tanke/känsla under arbetets gång. Hörde Sarah Blaskos We won´t run på radio och tyckte att den passade bra till dagens känslor gällande min gestaltning. Har grovklippt en lång fil till kort utan finlir och passning. Bara en känsla.

Slutresultatet kommer inte vara en "musikvideo" eller innehålla några ljud som jag inte har lagt min egen hand på. Vet inte om det skall vara rörlig bild överhuvudtaget eller ljud. Stillbilder berättar på ett annat sätt. Kanske ska jag inte ha både stillbild och rörlig. Det vet jag inte än. Har en miljard timmar av redigering framför mig innan jag vet. Men jag är i rörelse, och det älskar jag att vara! Idag är en bra dag i gestaltningshimlen.

Stoppa polisens diskriminering mot Childstore

2010-05-12T07:29:00.002+02:00

Text från gruppens sida på Facebook:

Childstore är en affär på Andra Långgatan som säljer cyklar och tillbehör. Det är så det står i hyreskontraktet med fastighetsägaren.

I dagens cykelsamhälle finns det en stor målgrupp som gärna vill förändra sin cykel ofta. Ibland oftare än vad plånboken tillåter. Detta tog Johan och gänget på Child store till sig då de kom på den briljanta idén att saluföra sprayburkar till en billig peng. Burkarna fanns i alla möJliga kulörer och för den som snabbt och billig ville uppdatera sin hoj blev lyckan total. Flera av stadens konstnärer samt stora design och reklambyråer har även kunnat vända sig till Child store för ett unikt färgsortiment.

Polisen och Hyresvärden har nu beslutat att dessa burkar inte längre skall få säljas i Johans butik. Detta trots att brandmyndigheten godkänt den lagerplats som Johan och hans vänner byggt speciellt för färgen.
"-Detta arbete skall ni vara stolta över grabbar" Yttrade en brandinspektör under det andra besöket myndigheten gjorde.

Polisen och hyresvärden har trots brandmyndighetens godkännande tvingat Johan att sluta med det som var en storsäljare i butiken med motiveringen att "alla som handlar här är klottrare".
Childstore har, eller förlåt, hade en stor skylt brevid burkarna som uppmanade köpare att endast använda färgen inom lagens ramar. Så klart. Childstore gillar nämligen inte lagbrott.

Är det ok att behandla småhandlare så här?

Varför vill den tidigare så snälla fastighetsägaren PLÖTSLIGT alliera sig med Polisen?
Finns det korruption på toppen kanske? Vi vet inte men man kan ju alltid undra.

Är du också av uppfattningen att POLISEN inte har rätt att tvinga någon att sluta sälja en laglig vara i sin butik utan vidare motivering?

Är du av uppfattningen att myndighetsförtryck mot "den lille mannen" inte är ok?

Tycker du att argument som "alla som handlar här är klottrare" passar bättre i sandlådan än på Polishögskolan?

Då är detta gruppen för dig.

Bjud gärna in dina vänner.

Kontaka någon av oss som är Admins om du på ett eller annat sätt kan hjälpa till i kampen mot myndighetsförtrycket.

One Love

Child store fansen Peter Johnsson & Viktor Byhr"

upplysningstid

2010-05-11T17:36:00.007+02:00

Idag är jag mör i kroppen. Små sår i munnen efter att tänderna skurit in i läpparna, näsan vill inte vara med. Jag är öm i nacke och axlar och det känns som träningsvärk lite överallt. Men det syns i princip ingenting för ett ovetande öga. Inte för ett vetande heller. Lite rodnader och lite färgrester av köpeblod på händerna, men i övrigt har allt lagt sig under natten. Kroppen är fantastisk!!
Det har fått mig att tänka på hur jävla mycket stryk som ligger bakom kvinnan i solglasögons svullna ögonlock. Jag har varit medveten om min kropps gårdag varje sekund av idag, så hur känns det att vara kvinnan som fått stryk, som mosats av sin närstående?

Jag har varit en turist idag. Sett min kulturstad ur ömma ögon. Gått igenom stadens museér med kartor och broschyrer. Studerat konsten i relation till min ömma kropp och att med medvetenhet se. Att se och inte kunna välja att inte se.
Det är ju stor bonus att det är HBT-festival för utbudet är extra fantastiskt.

Jag talade med turister från jordens alla håll och kanter, blev medveten om att människor reser hit för att se vår stad, från andra sidan jorden och i storgrupp!!
Fick frågor om vad regnbågsflaggorna som var över hela staden symboliserade, en dam fnissade när jag sa att det var en festival, för hon hade mycket riktigt trott att det stod för gaypride, men hon undrade om denna stad alltid var i pride-mode, i Sidney som hon kom från hade de Mardi Gras en gång om året.
En man i 70-års åldern skrattade när jag berättade om HBT-festivalen och sa att han misstänkte det eftersom - every doorhandle said DRAG!, and that he thought that this would be a city not to bend over and collect coins from the ground without thinking about the consequenses before bending over.
Jag fnissade tokmassor åt honom. Jag har aldrig sett drag på dörrhandtagen som något annat än en instruktion som jag alltid gör fel på. Jag trycker alltid.
Nu ser jag det annorlunda, vi är ett HBT-folk men drag-dörrar! Heja Göteborg!

Så jag har spenderat dagen postäpplad och med öppna ögon i staden. Sen promenerade jag till Hisingen och utsatte mig för att gå över bro. Jag tycker att det är ganska otäckt med broar, men idag gick det bra. Nu ska jag ta mig an tio kilo äppelkross, eller det som är kvar. Mycket blev mos men delar av eländet ska jag koka kräm på.
Hållbar utveckling och det där ni vet!

2010-05-10T15:48:00.004+02:00

Det är mycket som kommer fram... hos samtliga inblandade. Vi har skrattat, skrikit och tänjt på gränser som man inte tänkt ha. Jag hade inte räknat med att få skrattanfall, att smärta och skratt satt ihop.

Det har blivit mycket film och stillbilder. Ska jobba vidare med materialet och se vad som blir bäst i slutändan. Kommer bli många timmar med redigering. Vi filmade med två kameror och det behöver klippas. Sen blir ljudet en utmaning... det låter helt sjukt med äpple som smaschar ett ansikte, men våra prat och skrik behöver bort. Det är en annan film...

Här är ett ihopklipp av stunder då det inte gick att vara helt seriös och performig.... det va lättare sagt än gjort, men nu är det gjort!

10 kilo äpplen

2010-05-10T10:27:00.009+02:00

Nu har jag varit och lämnat mitt hjärtas fröjd på förskolan, och laddar inför dagens filmning. Filar på de sista detaljerna. Jag är klar över mitt syfte och därför känns det jag ska göra inte så märkligt. Jag är lugn.
Det är genomförandet som är viktigt, inte hur det blir, för det kan jag ju inte veta. Jag vet inte hur det känns att få 10 kilo äpplen kastade mot överkroppen. T och S vet inte hur det är att kasta äpplen på någon, att gå in i rollen som symboliska förövare.
Det enda som känns svårt är att bedömma just hur stor mängd äpplen som behövs, men det är ju symbolhandlingar och jag tror att tio kilo blir bra.

Jag hittar styrka och inspiration från vackra uttryck gjorda av kloka kvinnor. Hannah Wilkes är en fantastisk förebild och referens.

En annan styrkekvinna är Marina Abramović

Nu ska jag tömma vardagsrummet på möbler så det finns plats att möta kunskapsdöden!

Återkommer...

abundance

2010-05-06T20:56:00.005+02:00

Jag är helt tagen av Joel-Peter Witkins konst. Så fantastiskt att jag blåser omkull.
Jag vill till Fotografiska museet och se hans utställning som samkörs med Annie Leibovitz, Lennart Nilsson och Vee Speers.

i bokhyllan

2010-05-05T10:22:00.006+02:00

Nu har jag funderat över natten, testat och tagit del av visdom från referenser och Lovisa.
Tack för responsen, jag behövde en vän i etern ♥!

Jag kör nog filmen med en bokhylla i bakgrunden. Jag tror att det är min okunskap inom fotografisk framställning som begränsar mig till att jag föreställer mig svart, avskalad bakgrund.
Jag ska ju inte ta konfirmationsbilder utan gestalta konsekvens.

Jag tycker att det är ren dumhet att vi kvinnor inte lär oss av historien, att vi inte tar reda på fakta och ser till att kunna vår sak, att vi inte kvalificerar in oss i världshistorien bättre, och jag illustrerar det bäst genom att iklädd "rollen" som kvinna stå med hundratals böcker i ryggen, utan att läsa dem, med händerna hängandes, passiv. Det blir min utgångspunkt till filmen. Jag vill inte vara nedgrävd eller fastbunden. Det är vi kvinnor som grupp sällan i fysisk bemärkesle och det största hotet mot oss är att vi inte lär oss och är solidariska mot varandra, att vi inte kräver vår rätt utan är tysta medlöpare.

Har börjat studera Cindy Shermans bilder och hittade henne i biblioteket!

ambivalens

2010-05-04T22:17:00.005+02:00

Funderar på bakgrund till film/foton.

Eller/ och jag funderar på om det måste vara samma. Crap! Jag lutar åt att ha svart bakgrund till filmen, men är sugen på element som bokhylla med böcker/kunskap i en del foton, kanske i filmen. Det är ju då vi hotar som mest, när vi ser och lär oss.

Tänker försöka stå rakt upp och ner i filmen, för att illustrera hur vi kvinnor som grupp är och har varit för passiva. Vi låter historiens ok tynga och trycka ner oss och vi tar det. Därför ska jag försöka ta det rakt upp och ner. Men med vilken bakgrund?

Synpunkter mottages med glädje!!!

biter i söta äpplen

2010-05-03T19:26:00.004+02:00

Bra med handledning i fredags. Det hade fattats mig då jag inte kunnat gå veckan före.

Jag har kvar mina tre spår.
Historien, hur skildras kvinnan (eva) och äpplet i konsthistorien? Jag går igenom detta för att bilda mig en djupare konsthistorisk grund. Jag har luckor och även om jag är första förespråkare för att slå i lexikon så vill jag ha lite mer på benen för egen del och för framtida bruk i lärandesituationer. Jag gör det också för att kunna integrera min gestaltning med VFU-perioden. Jag får tight om tid om jag ska lägga all tid utanför dessa tretton dagar som jag gör VFU, så därför approprierar och studera jag från skolan och jobbar med mina övriga spår utanför arbetstiden i skolan.
Jag sätter mig in i historia, men sätter inte in mig i historien, utan som symbol, men visst drar jag referenser till Marianne Lindber De Geer, svårt att undvika, svårt att inte vilja!

Mina övriga spår (det måste vara en VFU-skada, att jag tänker i spår) hänger mer ihop och har som plan att användas i presentation av min gestaltning. Allt hänger ihop, de sitter i samma tråd, men de är mer lika.
Det är filmen, äpplet vs kvinnan. Hur kvinnan hotar när hon tittar, när hon är medveten och därigenom kapabel att ställa krav och kritisera.
Där ska jag agera kvinnan som "stenas" av äpplen när hon vågar titta. Skulle gärna gjort detta som en performance, men det får bli en film. Det känns obehagligt och jag mår lite illa när jag tänker på det. Av olika anledningar går jag inte in mer på genomförandet, det förstör delar av gestaltandet. Det kommer mera....

Återstår då ett sista spår, stillbilder, där jag går en match mot äpplet som symbol. Där jag förstärker och illustrerar symboliken mer tillspetsat och manipulerat. Filmen blir i en autentisk tagning där jag ställer mig mot smärta och rädsla i handling. Bilderna blir en annan skildring.

Fick tips på handledningen att titta på tre fantastiska konstnärer som är relevanta referenser för mitt arbete.

Mari Kretz och hennes 7000 lashes. Oerhört starkt! Mari ställer ut på Lalaland, Andra långgatan 22 den från 5 maj som en del i GAS-festivalen.

Cindy Sherman, är inte så insatt i hennes konstnärskap, men hon intresserar mig och jag ska till biblioteket och låna på mig massa böcker,

samt Shirin Neshat, henne är jag mer bekant med, jag gillar verkligen det hon gör.

Det finns mycket av värde att tänka på och ta del av. Insikter som måste göras, verkligheter som måste synliggöras. Ställningstaganden som måste genomföras som en naturlig del i mitt liv. Om jag skall verka för den människosyn jag vill ha och ge, så måste jag leva i det, det fungerar inte att ta på sig "genusglasögon". Visst har vi, och behöver ha olika roller, men det gäller inte genus. Det gäller inte hur jag vill vara som människa. Det gäller inte hur jag vill bli sedd som männika, utan hur jag vill bli sedd som person.

Jag talade med en kvinna som flytt hit från Afganistan. Hon irriterade sig milt sagt på hur hon behandlades som en barbiedocka som inte själv fick välja hur hon har rätt att se ut. Burka på, burka av... det handlade inte om fritt val att ha en på sig, och när hon sen inte skulle behöva ha en på sig så fick hon inte välja det heller, utan då skulle den av. Aldrig ett fritt val. Talibanerna tar på och västerlandet plockar av den. Hon var en barbie som skulle göra som hon blivit tillsagd, med ett tacksamt leende dessutom.

"Hören I ej hur mäktigt de skalla ut över världen befrielsens ord?"

2010-05-02T21:09:00.008+02:00

Ur den förnedrande träldomens grift,
upp till en hedrande ädel bedrift!
Oket med påskriften: "Bed och försaka!"
länge oss nertryckt i mörker och nöd;
Människovärdet vi fodra tillbaka.
Kämpa för rättvisa frihet och bröd!

Venus och Amor

2010-04-27T18:29:00.001+02:00

Äppelmelodier & lurendrejerier

2010-04-27T07:24:00.007+02:00

Jag har varit i skiss och inläsningsfas ett tag. Tanken med denna gestaltning är inte att läsa ner mig i religion och gamla skrifter, men jag behövde göra en noga analys av skapelseberättelsen samt kolla hur Eva och Äpplet gestaltats i konsthistorien.

Jag konstaterade ganska fort att hon så gott som alltid är naken på ett onaturligt sätt och att det ofta verkar vara så att män målat Edens lustgård med Eva för att få en anledning att retuchera kvinnokroppen och framhäva de behag som männen för tiden tilltalats av.
Jag har ingen huvudtanke med att appropriera andras verk, men det är en rolig parallell som jag kollar vidare på. Ett av Lukas Cranach D.Ä:s målningar är veckans projekt.

Ett sidospår jag hållt på med var att göra en ironisk sagoinläsning av Skapelseberättelsen.

Lite med inspiration av Allan Edwalls sagor från min barndom...så tar vi den en gång till.
Jag har jobbat med manus och det retoriska och kommit till slutsatsen att det inte håller för mig.

Jag har läst den klassiska bibeln som jag fick på min konfirmation (1991). Mannen skyller ifrån sig: "Kvinnan som du har ställt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt."
, såklart! och det är hemska straff som utdelas till kvinnan:

"Stor skall jag göra din möda
när du är havande,
med smärta skall du föda dina barn.
Din man skall du åtrå,
och han skall råda över dig."

Det är inte en saga jag vill berätta en gång till!

Har läst i min Barnens Bibel, av Anne de Vries, som jag fick på Kyndelsemässodagen 7 februari 1982 under högtidliga former i Älmestads Kyrka.

Den är läskigt mästrande och lägger mycket skuld och skam på läsaren. Mannen skyller på Kvinnan, Gud blir ledsen, men älskar dem ändå och förbannar Satan... Allt skulle bli bättre när de fick barn, typ.

Har även läst den i serieform från boken Äventyr ur Bibeln från 1983. Den är från Italien och jag intresseras av att de har kläder på sig, men skulden och skyllandet är detsamma.

Karlsloken skyller på kvinnan han sägs älska, och hon blir dömd att föda hans barn och bli hans, det är förjävligt! Idiotisk och hetronormativ dynga!

Nä, jag gör mig inte skyldig till att sprida eländet vidare i någon form, och eftersom jag vill jobba med konsekvensen så är det viktigaste att jag i processen satt mig in i bakgrunden. Det rådande kvinnoförtrycket och rädslan för mitt köns kunskapsinhämtande ser vi så tydligt i allt idag ändå och det det drivs och förlöjligas så mycket med religion och det är inte det jag är ute efter, jag vill inte fördumma, snarare belysa hur vi använder oss av konsekvenspedagogik i vårt sätt att inte tolka eller tänka själva.

Jag planerar för min min film, det känns lite läskigt för äpplen är hårdare än vad jag kom ihåg, det kommer göra riktigt ont. Tror att jag vill vara i ett svart rum, så fokus inte ligger på något annat än symboliken.

Äpplet, upplysningen och kvinnan.

Till sjömännen - havets arbetare

2010-04-24T17:48:00.001+02:00

På min arbetsplats täcker Torsten Billmans hyllning till sjömännen väggarna. Här en ung Harry Martinsson. Det är fint att sitta med en vacker dam på 84 år vid sin arm och höra en vispoet tolka martinsson, andersson och taube omgiven av billmans fresk för att sen dricka kaffe med en gammal sjöman som varit ute i vårsolen. Det är fint att arbeta!

♥♥♥

2010-04-23T16:08:00.000+02:00

TRANS-SISTER RADIO av TERRE THAEMLITZ
7 - 16 maj på Göteborgs Konsthall

Trans-Sister Radio av Terre Thaemlitz är ett elektroakustiskt radiodrama om transgenderism och resande. Verket presenteras som en ljudinstallation på Göteborgs Konsthall i anslutning till HBT-festivalen.

”Vid resa, betyder att klä sig rätt, att tona ned det könsöverskridande för att bättre stämma överens med det dokumenterade könet. Många transsexuella som genomgått könskorrigering men vars länder förbjuder könsbyten tvingas bära asexuella träningsbyxor och annat modevidrigt i något som bäst kan beskrivas som de-evolutionär drag, allt i hopp om att få passera som den man eller kvinna de en gång var. I vissa fall finns det ingen annan utväg än att använda ett falskt pass som könsmässigt överensstämmer med deras utseende. Identitetshandling får på detta sätt en helt ny mening.”

le fille de l'homme

2010-04-21T19:20:00.003+02:00

2010-04-20T19:54:00.004+02:00

Läsvärd intervju i Aftonbladet med Julian Assange!

"– Varje beslut som vi människor fattar baseras på vad vi vet, och den kollektiva kunskapen är det som avgör hur samhället formas, förklarar Assange när vi träffas på en avspärrad gräsmatta i centrala New York. "

the original sin

2010-04-19T17:24:00.004+02:00

Så har jag landat i processen. Inte olikt mig så blir det inte min första idé som blir min gestaltning. Den är jag klar med redan. Har gjort finfina porträtt av personer med element från musiktitlar, klasstillhörighet. Bilderna har haft fotografier i bilderna från personernas föräldrar. Jag har gjort dom i huvudet, knäppt dom med tanken och är således färdig.

Ungefär samtidigt som förra gestaltningen var över så kände jag mig urtrött på migsjälv. Ville stoppa igen mina uttryck och min trut, lägga mig i ide och dra ett lakan över huvudet. Det är en konsekvens av att läsa två kurser samtidigt som engagerar mig i kombination med att vara jag.
Jag ville porträttera konsekvenser av arv och miljö och samtidigt sätta mig bakom och vara lite diskret.
Parallellt med dessa tre veckor med assignments har jag tränat mig i att inte lägga in femman och engagera mig i allt. Som min fina medmänniska och äkta make sa när jag skrek över att jag va så trött på att jag var så mycket hela tiden. - Du får träna på att inte bry dig i allt. Du får förbjuda dig att se och läsa om saker som får dig att prata och agera tills du tröttnar på det istället. Blunda från alla Schindlers list tills du inte orkar mer. Kolla på underhållningstv. När du tröttnat på det så kommer du stå ut med att vara dig igen. Jag läste Mia Skäringers bok Dyngkåt och hur helig som helst, och fick leva mig in i, identifiera mig och gapskratta. Det var plåster på själen. Har även avklarat bok nio och tio i sviten om Damernas detektivbyrå. Till det har jag sett säsong tre av Big Love samt flera avsnitt av Desperate Housewifes. Inte en dokumentär om orättvisa har passerat på över en vecka och nu har jag faktiskt tröttnat på att vara trött på mig, eller ja, jag är lagom trött på mig, och det är nog sunt och naturligt för jag är en ganska tröttsam person om inte alltid så ibland.
Men jag ska inte fega ur det sista, och jag känner att jag har en rond kvar att gå mot äpplet som symbol för synden. Konsekvensen av kollektiv bestraffning.

Jag tänker att jag har som ingång tre symboler: äpplet, upplysningen och kvinnan. Jag gestaltar kvinnan och ska börja med att läsa in och tolka skapelseberättelsen. Initialt ska jag jobba med film och foto. Kampen mot äpplet. Jag ska nog gå en fysisk match mot äpplet med symboliken att stena en kvinna, fast med äpplet som sten. Jag börjar där i alla fall, sen märker jag vart det tar vägen.
Jag jobbar på onsdag så jag kan inte komma på handledningen. Tänkte mig inte för när jag tackade ja till att jobba, sen är det dessutom så kul att vikariera som Bildlärare så jag hade nog varit för frestad för att tacka nej oavsett.
Nu ska jag läsa bibeln en stund, och äta äpple!

reflekterar och funderar

2010-04-17T07:34:00.003+02:00

Tre veckor med uppdrag är till ända och det kommer sannerligen kännas tomt.

Det har varit skönt och befriande att veta att något väntar varje morgon. Som en julkalender med kreativitet. Det har varit berikande att avsluta dagarna med att se va alla andra har gjort. Inbjudande.

Jag tror att det är förlösande för alla att jobba så här mer eller mindre, längre eller kortare. Jag förstår att det kan vara en enorm press att jobba mot deadline, men tror därför att det är extra viktigt att göra det, för verkligheten är tidsstyrd.

Som blivande lärare har jag fått ett utökat förråd av galenskap och riktigt bra idéer.

Jag ska ha VFU snart, ska inleda med att vikariera nästa vecka och sen övergå till att praktisera. Ska bli kul men det kan hända att jag får svårt att komma på handledning. Det känns trist...

Det har konsekvenser att läsa dubbelt. Vissa är tydliga, andra smyger sig på som en obehaglig skugga, men de flesta märkbara konsekvenser är bara positiva. Men jag är lite trött mellan varven och jag är tackar våren för att den kom. Hej solen!

Gestaltningsfunderingar...

Jag funderar en del på konsekvenser av arv och miljö, men även en del på konsekvenspedagogik och kollektiva bestraffningar. Kvinnan som skyldig, invandraren som skyldig, barnen som skyldiga. Hur vi dömer grupper och inte individer. Hur illa det är på väg med vårt lands attityd.

Så mycket ondska som fallit på kvinnor genom tiden på grund av ett bett av ett fiktivt äpple. Det tål att tänkas vidare på! Och skissas på! Är sugen på att göra en gestaltning som inte bara är seriös, kanske humoristiskt dödsallvarlig. Leka med äpplets tyngd på våra axlar. Eller bara obehagliga förnimmelser.

stannar upp

2010-04-16T18:44:00.005+02:00

Efter en förmiddag med seminarie va det ljuvligt att möta solen och fina vänner.

Vi åt, vi såg

något som vi gestaltade tillsammans

konsekvens: insikt! Tillsammans är man mindre ensam och mer modfylld.

Sen gick vi vidare och botaniserade bland verken på Street View. Vi sjönk ner i en SAAB. Där stannade allt upp, det rörde mig inuti.

Jag kände mig utsövd och nyvaken efteråt, bokstavligt och bildligt. Mina upplevelser ledde mig mot glass i halvliterspaket. Med jordgubbssylt ur fruktfat med skivad banan på. Och varma tankar om mormor och farmor. Tack fina vänner!

Testar något nytt...

2010-04-15T10:50:00.006+02:00

Ytterst ofrivilligt bör tilläggas. Min plan för dagen var att tvätta bilen, åka 7 mil till verkstan och byta däck, åka vidare till borås och träffa min nyfödda brordotter ester och gå med henne till konstmuseet och kolla på tony craig. Sen hem och hämta leonard på dagis. Strax utanför landvetter hör jag ljudet av en stor burk som släpar under bilen. Misstänker att det är negativt. Kör av i landvetter och ser att det är avgassystemet som gått av och hänger löst. Det är konsekvensen av att jag inte tvättat bilen tillräckligt ofta. Så nu när jag tvättade den så brast allt. Så nu är bilen på verkstad, jag är redan fattig eftersom min katt blivit sjuk och behövde operera munnen igår. Jag sitter vid en kiosk och vet inte vart jag ska ta vägen. Så nu har jag testat detta och det känns inte roligt alls. Jag har lärt mig att aldrig mer slarva med biltvätt!

Fortsättning, testar vidare.... efter promenad på landsbygden blir jag upphämtad av fina mamma som kör mig till Kinna C så jag kan ta buss därifrån. Hon hade tid att passa så jag utforskade området. Pinknödig och vilsen märkte jag att stationen bommat igen sen jag flyttade på 90-talet. En vänlig kvinna i kiosken lånade ut nyckeln till en äcklig toalett.

På landet går inte bussar så ofta märkte jag. Lösningen fick bli att vänta 40 minuter och sen ta bussen till Borås, därifrån skulle jag få åka med min svägerska hem till stan. På landet luktade det koskit för det va gödseldax.

En ny upplevesle till var att man numera hade säkerhetsbälte på bussen. Det har jag aldrig varit med om förr. Jag satt säkert hela vägen till stationen i Borås.

I Borås blev det ingen tid till konst, då jag lagt halva dagen på att vänta och gå, och vänta och gå. Jag fick träffa Ester-Malmina i alla fall, det va nytt, och värt allt besvär på jorden!

Hungrig som en hemlös hund blev jag glad över smörgåstårtan som Christine bjöd på. Dessvärre hade hon ställt in temperaturen fel på kylen så den hade fryst. Det hade läsken oxå gjort. Det krasade härligt och bissart när man åt.

- Oj, nu fick du en ny upplevelse, skrattade Christine.
Det tackar jag för, det va ju dagens uppgift. Har fått många sådana idag.

Nu är jag äntligen hemma. Bilen ska lagas och det kommer kosta 3200 spänn, dom måste jag nog låna av mamma, vilket inte blir en ny upplevelse för varesig henne eller mig. Men pengar är bara pengar. Leonard fick vara en timma längre på dagis för Tors mobil hade såklart laddat ur så han va lyckligt ovetande. Leonard va lika glad för det och är nu mutad med Tom & Jerry kex.
Jag luktar olja, koskit och bäbis. En ganska trivsam kombination efter en lärorik dag med massa nytestade saker.
Jag vill inte tänka på att jag måste hitta tiden att åka till Landvetter med buss och hämta bilen för att sen åka till landet och byta till sommardäcken som ligger i tryggt förvar på en annan verkstad.... konsekvenser!!
Har för övrigt börjat fundera på konsekvenspedagogik efter att jag läst en artikel om Västkusthemmet i Faktum... ska läsa vidare om det.

2010-04-14T16:55:00.001+02:00

Nyhetsanka

Lekanka

ett kedjebrev

2010-04-13T18:17:00.009+02:00

Ett meddelande på en peng....
...fick sin första mottagare hos flickorna som sålde majblommor.

arv + miljö

2010-04-13T09:49:00.003+02:00

Jag känner mig mer säker på att det är arv och miljö som får styra min konsekvensgestaltning. Kultur, klass, komposition... är ord jag tänker på. Sociokulturella teorier snurrar. Vad påverkar mitt medvetna som jag är medveten om, och hur påverkas den omedvetna. Går det att förlåta påtvingade socialisationsprocesser som man blivit medveten om....

Hur mycket kan jag stoppa in i ett Snap Judgement.

En bildkomposition över klass och kultur över konsekvenser...

I process igen....

och nu över till dagens assignment....

2010-04-12T16:15:00.017+02:00

Nagelborste
Korthållare
Smörknivshållare
Ringställ
Teburkar

Fjärrkontrollsförvaring

Klossar

Plattåsandal

Gymnastiksko

Gourmetsaltkar

Docksäng

Mobilhållare

Boktips:

Extra Ordinär: en bok som släpper loss din kreativitet av Hisako Ichiki och Takao Umehara

ASSIGNMENT

2010-04-12T07:48:00.003+02:00

konsumtionssamhället har förödande konsekvenser

Låt din kreativitet bli en motkraft!

Hitta minst tre nya användningsområden för tre saker utöver dess huvudfunktion.
Publicera resultatet på bloggen idag senast 21.00.

arv + miljö = konsekvens = jag

2010-04-11T21:10:00.002+02:00

Nu har jag hittat min ingång till gestaltningen. Min research under veckan har haft fokus på att konstruera ett assignment.
Jag har blivit så fäst vid tanken att jag tar mitt eget assignment och jobbar vidare på för egen gestaltning, och har gjort ett nytt som vi alla gör imorgon.

Ursprungsövningen handlade om arv och miljö, eller konsekvensen av det, hur vi är.
Tanken var att man skulle porträttera sig själv med inspiration av den låt som låg på topplistorna den dagen vi föddes.
Men jag vill arbeta vidare med den idén och fördjupa mig i den. Porträttera människor i deras samtid med element, detaljer från kulturarv, med sociala inslag.
Vill prova och se om jag kan göra mig tydlig genom att använda foto som ingångsverktyg. Jag är riktigt skral på att fotografera och göra en komposition i bilden. Måste damma av mig där så jag har något att komma med när jag jag så snart ska släppa kanten och simma ut på djupt vatten.
Det är så kort tid kvar...
Jag måste ta den sista chansen att plocka upp en teknik och en kunskap som jag behöver i min verktygslåda.
Nu ska jag slipa klart på mitt klassassignment.
Här är låten som toppade listorna i USA den dagen jag föddes, ses på bloggen imorgonbitti.

Gör en hatt

2010-04-09T14:12:00.004+02:00

GLO TILLBAKA-NIQAB

Har en förhoppning om att folk i allmänhet ska sluta stirra på och nedvärdera kvinnor i hijab, chador, niqab och burka. I väntan på det så lanserar jag en kollektion som stirrar tillbaka.

Min slogan;

-Det är fult att glo era inskränkta idioter!!!

mate hunting

2010-04-08T12:04:00.005+02:00

När jag tänker på skulpturer tänker jag främst på verk av Niki de Saint Phalle och Marianne Lindberg De Geer.

I min andra kurs pratar vi mycket om kunskapens värde. Vem säger vad? Varför sa den det?

Att referera till felaktiga källor eller dåliga länkar kan få rent förödande KONSEKVENSER, likaså att ha dåliga förebilder.

Jag kan stå för att jag har Niki och MLDG som förebilder och deras kunskap har gjort mig lite friare.

Då jag har begränsad magsäck så går min ode idag främst till Marianne Lindberg De Geer.

lagen för dagen

2010-04-07T17:38:00.009+02:00

Konsekvenser... det fick avgöra vilken typ av brott jag ville begå.
En tanke var den förbjudna gatumusiken, men det är en lag som jag protesterade mot genom gatukonst och Karin Boye för inte så längesedan (inte för att en gång räcker..). Och det är en lag som är hyfsat verkningslös och kommer att förändras, så att dra en Flickan och kråkan på avenyn kändes inte så intressant. Såg att Marianne Lindberg de Geer ska ge röst åt Poseidon till utställningen Street View. Intressant.
Jag och Merete valde bort att röstsätta honom för att han var så ointressant i jämförelse med Karin Boye. Man ser olika på saker och ting.

Jag värnar om ett fritt internet, mot FRA-lag och signalspaning. Jag tycker inte om webpoliser som kollar trafiken från och till min dator. Jag vill kunna dela ideér och sanningar med andra. Det är viktigt för mig.
Utan internet hade vissa sanningar och osanningar inte kommit oss tillhanda.
Utan forum hade många röster tystats.
Man talar om google som en makt så kraftig att den kan utmana Kina.
Och inte hade vi sett sanningen om vad som verkligen hände Namir Noor-Eldin och Said Chmagh om det inte vore för wikileaks.

Så mitt lagbrott blev att dela och att använda kopierade program till att göra en illustration, en kärlekstank som ska ömhetsbomba bort all ondska i världen. Det får vara nog nu.
Krig är skit!

danse macabre

2010-04-06T15:53:00.004+02:00

Karma....
den slog direkt med tydlig direktion. Mr T:s styvfarmor begravdes idag, och jag skulle inte närvara då jag hade ett obligatoriskt seminarie i LAU-kursen.
Men karma.... och att finnas tillhands är viktigare.
Så jag lämnade Leonard på dagis så t fick ladda. Massproducerade inlägg och upplysning så det skulle räcka till seminariet och hoppade i mina finaste svarta med långa ärmar som dolde allt i färg.
Det var en fin högtid, jag behövdes där och det va rätt beslut.

I detta vill jag hedra en fin människa som fick somna in en natt i drömmarnas trädgård.
Hur gör jag det bäst, jag tänkte genast på en dödsdans. Dels då det är fint, dels då jag har dansat fram ackompanjerad av tidsbrist.

I NE beskrivs dödsdans såhär:
"dödsdans, franska danse macabre, motiv i främst medeltida konst.
Det är ett memento mori-motiv, avsett att påminna om allas likhet inför döden, utformat som en långdans, där Döden, i form av ett skelett, dansar i väg med människor.
Motivet uppstod troligen i samband med digerdöden på 1300-talet och uppträder först i bokilluminationer, sedan i muralmåleri på 1400-talet."

Jag skildrar det såhär:

2010-04-05T11:11:00.001+02:00

"alla vi som bryr oss om hur vårt samhälle utvecklas är i någon mening politiker. Det var det som grekerna menade med politiker. De människor som inte var en del av det offentliga samtalet hade grekerna också ett ord för. Och det ordet var idioter. " Lars Bäckström GP 4 april

hej 440!

2010-03-31T21:47:00.003+02:00

vilka underbara dagar, och vad underbart att det fortsätter. det var med spänd förväntan jag ringde Lovisa för uppdatering. konsekvenser...assignments.

jag älskar det!

ska leta inspiration till min måndag. jag gillar att vända mig till 365 saker, bolibompa ... och gärna lite Ernst här och där. Mest Ernst Kirchateiger, när det kommer till olika Ernstsar.

Känn på dessa fina citat från barfotamannen:

Här sitter jag och känner in rummet.
Åh, kära nån, vilken dag. Jag är så full av intryck.
Det här med att sitta så här och tälja, det är någonting jag tycker är väldigt skönt.
Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst.
Det här fönstret ger väldigt skön kontakt mellan ute och inne. Det är som om att ute och inne vill varandra någonting.
Jag har mött libbstickor som tittat mig i ögonen.
Det blir som ett vattenfall av ek.
Man känner aldrig sig så rik som när man plockar ut färskt bröd ur ugnen.
När en katt ligger och sover i ett rum finns det inte mycket mer för en inredare att göra där.
Färgen är som en mogen äldre kvinna som klarar sig på egen hand.
Hjärta, hjärna, i nån skön förening där.
När man var liten var man inte riktigt trygg med tomten.
Nu kan jag inte vara kvar här längre. Jag börjar att få sådana här konstiga ögon. Jag ser en massa möjligheter.

Det är en vacker framtid vi går till mötes, och galen. Det gillar jag. Insåg idag när jag satt och mådde bra över veckans uppdrag på en skum stol med hjul på Pedagogen, att jag till och med gillade den och att vara där. Att prata genus med min andra klass. Jag har inte brytt mig om att lära känna dom förut, men jag trivs där med helt plötsligt... så kan det bli. Jag har nog också fått konstiga ögon. Det tackar jag för!

Adjö

2010-03-31T09:37:00.000+02:00

Morgonens lapp till mr T. Ett avsked med instruktioner. Man dör ju till och med lämnandes uppgifter till andra. Så jag skickar morgonens adjö till er och säger ett sista hej då till uppgiften (för andra gången). Det har varit mycket givande. Och träning. Jag är mycket noga med deadlines. Mitt inre har vibrerat av stress, irritation och glädje. Nu sitter jag i bunkern på pedagogen och hoppas att jag kommer levande ut ur skyttekriget. Farväl för nu kära kamrater!

2010-03-30T18:18:00.006+02:00

okej.... av ett ärr hade varit nemas, det har jag massor, men sår... vem ska jag snitta...mannen, kvinnan eller barnet.

eller en miljötolknig a´la Imperiet...
"Man och kvinna lärde sig eld,
och byggde riken och murar
Den fjärde dagen var murarna så långa
att ingen visste var dom sluta'
Och ingen hörde ej längre nån röst,
här växte städer mot skyarna
Den femte dagen, då våren blev höst,
föll det ett regn över mänskobyarna
Och inga murar kan stoppa ett regn
som faller år efter år
Den sjätte dagen, har en röst mig berättat,
var jorden som ett öppet sår"

Nä, jag blir nog blodsvente och jocke med kniven...

här är såret
...och här följer berättelsen om hur det kom till...

Detta får bli mitt sista assignment. Imorgon skall det avhandlas genus och hegemoni på Pedagogen och jag måste ta mig dit. Basgrupp HDK ska säga sitt och jag har gjort en film som vi ska visa. Inte likt den ovan kan dock tilläggas. Ha en fantastisk workshop imorgon. Ser fram mot att få ta del av det senare. Nytt tema, ny gestaltning. I övrigt läste jag i GP igår om en konstinstallation på en toalett..... Någon gång i framtiden ska jag oxå inta toaletten och smälla upp tjocktv:s över hela Avenyn. Någongång.

Love and Rage!

Paradiset.

2010-03-30T16:13:00.001+02:00

Här får vi äta vilka äpplen vi vill utan att få skulden för männens dumhet!

uppdrag handla intressant...

2010-03-30T13:01:00.009+02:00

Saker jag köpte som intresserade mig:

faktum

fun snaps

blair´s death rain med cheddarsmak

Farlig plats - trafik!!

Kaxiga Mjällby fortsätter imponera

2010-03-29T22:11:00.001+02:00

Det var ett Mjällby fyllt av självförtroende som gästade erkänt hemmastarka Örebro på Behrn arenas konstgräs. Den allsvenska matchen slutade 2—0 till Blekingelaget efter en ny imponerande insats. (TT)

dans

2010-03-29T17:47:00.003+02:00

Shit!!!!!! Jag har laddat ner tusen jävla skitkonverteringsprogram och det sprack, de pajjade min fil oxå. Så....plan Q. Filma filmklippet jag lagt in på datorn från mobilen med min kompaktkamera. Slutsats, jag ska aldrig filma med mobil INNAN jag har ett bra program. Freeware och Shareware up yours.

Mitt livs historia - Wanawake uhuru!

2010-03-29T12:06:00.010+02:00

Jag väljer att lyfta ut en historia som är en av mitt livs historier och en del av min historia som präglar min framtid.
I övrigt föddes jag den 3 juni 1976 klockan 07.13... och död är jag inte än.

Tanzanias första fria 8 mars demonstration 1998 (kan ha varit 1997, jag har märkligt minne)

Jag läste en kurs på Kvinnofolkhögskolan med inriktning på Kvinnors villkor i världen. Utbildningen var delvis förlagd i Tanzania och där fick vi förmånen att vara med på den första fria och lagliga demonstrationen för kvinnor. Syftet var att uppmärksamma och pusha för ett lagförslag som skulle innebära att kvinnor skulla få rätten att ärva mark. Som det såg ut då så ärvde mannens släktingar både mark, ägodelar och barn, den kvarlevande kvinnan kunde i "bästa" fall få vara kvar i familjen som en passopp.

Många NGO´s hade pressat fram ett klimat där det fanns möjlighet att lyfta frågan och ett stort stöd kom av presidentens fru Anna Mkapa.

Det var en underbar stämning, alla dansade fram i värmen. Det var torrt och regnperioden låg framför, en bit bort, och efterlängtad.

Vi fick mycket uppmärksamhet i media, vilket var tråkigt. Det handlade inte om oss, vi va bara där. Fördelen va att vi i media fick möjlighet att lyfta frågan men det va skumt att se sig i tv och tidningar dagen efter. Jag va bara en liten tonåring med icke ihopväxt hjärna, men där lyssnades jag på. För att jag var vit, och avvikande.

Efter demonstrationen bjöds vi på den officiella festen. Jag fattade inte att den va så officiell så jag hade på mig ett par randiga herr-pyjamasbyxor som jag köpt på Emmaus. Presidentens fru och alla andra fina damer såg ut som färgsprakande prinsesstårtor i sina kreationer.

Det va sång, dans och modevisning (!?!). Den va bisarr, men kul.

Jag fick känna på hur det kändes att verkligen räknas. Även i pyjamasbyxor och utan ihopväxt hjärna.

Det var ett stort steg för Tanzanias kvinnor och jag är tacksam att jag fick besöka alla starka kvinnor som drivit frågan utan pengar, stöd och säkerhet.

Jag fick ta del av något stort, en händelse som förändrade mycket, och i det förändrades jag.

Resan kommer alltid att påverka mig. Hur vi reste runt i landet och träffade olika Kvinnorättsorganisationer, politiker, ministrar, människor i allmänhet men kvinnor i synnerhet. Den styrkan jag såg och fick känna på gav mig mer än jag kan ge rättvisa till i ett stressat inlägg, men jag vill ändå nämna denna händelse, då den även blev en riktning för mig att vilja arbeta med undervisning i förändringssyfte.

Jag träffade barn som var hemlösa och redan föräldrar. Kvinnor som var offer men visade mig livskraft och glädje. Systerskapet som kraft och språk vet inga lands gränser om vi inte sätter upp egna hinder.

"I am a woman, and if I live I fight. And if I fight contribute to the liberation of all women. And so victory is born even in the darkest hour"

Reflektion...

2010-03-28T17:55:00.005+02:00

Denna lilla Leopold föddes när vi började jobba med temat. Första gången vi sågs va han helfärsk och jag fastnade för hans föräldrars toalett, och kom fram till att jag ville göra ljudtolkningar. Idag visade jag honom utställningen, nu får han ta det vidare.... och jag med.

Gestaltningsperioden är klar, men uttrycket behåller jag, och jobbar vidare med.

Det va många spännande reaktioner och intressant för mig att iaktta de interagerande betraktarna. Hos en del har det växt över tid, behövt gro in lite och landat efter en natt.

Jag hade ett intressant samtal med en gammal vän som är dansare och danslärare. Om hur man kunde jobba ihop, både med konst som uttryck, men även i skolmiljö, då han undervisar i skola men även på dansforum. Vi kan nog lära varandra att utveckla våra uttryck genom att gå in i varandras. Jag har lärt mig mycket genom att lämna mina tidigare former och låna andras, göra dem till mina.

En ren praktisk slutsats är att nästa gång jag gör något liknande så ska det vara på el och inte batteri, det är nervöst och kostsamt. Hela min form som delvis ska spegla den osynliga makten som rymms i våra möblerade rum i det offentliga kom att bli en riktig SUV till att sluka resurser, men det var den värd!

Did you bring your passport? är nerpackad för denna gången, men en hybrid har börjat växa fram och den befintliga har uppvaktats lite från olika håll. Vi är inte klara med varandra än.

en konsträv i stan

2010-03-28T10:20:00.003+02:00

Igår tjyvade jag till mig ett par ögonblick framför Ernst tjuvar som hade vernissage på Nordhems Konst & Design. Idag signerar han sina böcker för den hängivna klockan 15-17. Detta är verkligen händelsernas helg. Igår sprang jag som en skållad brylepudding mellan Glashuset, loppisar, vernissage och godisaffären. Idag missar jag en av årets loppisar, Nordhemsskolans som är till förmån för musikskolan. Den är toppen. Men jag ska sitta i glashuset och kolla ut på regnet. Det är fint där, det är en konstig byggnad.

Redovisning och Vernissage

2010-03-27T10:10:00.004+01:00

Vi fick ihop det, och vi fick ihop det riktigt bra. Med tre timmar till att hämta och köra saker, hänga upp och fixa allt så måste jag tycka att vi borde ha bragdguld för insatsen. Vi kompletterar varandra bra.

Jag är nöjd med min egen prestation oxå och det känns skönt. Jag har haft en aktiv process som har varit utvecklande, och jag gillar det som blev min slutprodukt. Jag ska jobba vidare med den i andra tolkningar.

Vernissaget igår va lyckat, det kom massor med människor! Det blev en lång och intensiv dag.

I natt kom dessutom Ester till världen, en helt ny människa som jag inte känner än, men som jag är faster till och ser fram mot att träffa. Det är fint att bli väckt tidigt av sin fina unge och se att man har fått kort på en nyfödd liten människa i telefonen.

Det gör att den kulturella huvudvärken blir mindre påtaglig (är det nervgift i rödvin!).

Jag har svårt att göra någon djupare reflektion. Det är fortfarande för aktivt för mig. Ska gå till glashuset snart och bekanta mig vidare.

Stort tack till alla som kom igår!!

Sprak!

2010-03-23T12:46:00.004+01:00

Så många bitar som måste läggas rätt.... som blir fel.

Har mastrat ljuden och är nöjd och nästan klar. Så kommer nästa steg. Jag har ju inte tillräckligt bra spelare. Ha ha ha ha ha!!!!!!!

Jag börjar tappa greppet. Äter importerade jordgubbar och kladdkakskex maniskt för att få mig klok. Det blir ett litet men inte obetydligt sprak i cd-spelarna. Jag vill inte ha oinbjudna sprak. Nu är det sprak där och jag gillar det inte. Vet inte om det bara är jag som hör det men det skiter jag i. Jag kan inte släppa igenom det. Jaha, ska jag handla igen nurå.

Hej och hå hållbar utveckling.

Som en tröst för stressade själar så kastar jag ut och bjuder på ett gapflabb här från det glada 90-talet. "Det va inte bättre förr men det är sämre nu" eller något sånt.

2010-03-22T19:57:00.001+01:00

Sprid länken på Facebook